Vi är fem syskon i familjen – alla i åldrarna 55 till 65. Jag har alltid känt mig utanför i syskonskaran, mest kanske för att jag inte bott på orten så länge. Men ingen av oss har något större umgänge med varandra trots att vi bor på samma ställe. Det blir mest till födelsedagar samt lite oftare för min syster och svägerska eftersom de har lite gemensamma intressen.
För en liten tid sedan fyllde jag 60 år och uppvaktades av mina syskon med ett presentkort från Svensk Handel i närmaste stad. Alltså ett mycket begränsat urval i ointressanta och onödigt dyra affärer i tätorten.
Nu när min svägerska fyller år så har min syster varit och köpt en tavla till henne från den lokala konstnären i byn för samma belopp, en tavla som hon dessutom själv fått önska sig.
Jag skrev ett brev till min syster där jag beskrev hur ledsen jag blev över att få ett presentkort medan min svägerska uppvaktas med en inhandlad tavla. En present som andas stor omtänksamhet. Jag lägger ju också pengar på denna present.
Nu behandlas jag som luft. I vår familj ska man skratta, se tacksam och glad ut vad som än händer. Men denna gång kunde jag inte det. Jag blev så himla ledsen.
Hur ska jag gå vidare med detta? Ska jag inte bry mig eftersom de inte verkar bry sig om mig. De förstår inte heller att jag inte känner någon glädje med min “present”. Eller som min son så riktigt påpekade från början: “Det är ingen idé, mamma, de kommer inte att förstå”. Och han hade ju rätt. Hur ser du på saken?
För en liten tid sedan fyllde jag 60 år och uppvaktades av mina syskon med ett presentkort från Svensk Handel i närmaste stad. Alltså ett mycket begränsat urval i ointressanta och onödigt dyra affärer i tätorten.
Nu när min svägerska fyller år så har min syster varit och köpt en tavla till henne från den lokala konstnären i byn för samma belopp, en tavla som hon dessutom själv fått önska sig.
Jag skrev ett brev till min syster där jag beskrev hur ledsen jag blev över att få ett presentkort medan min svägerska uppvaktas med en inhandlad tavla. En present som andas stor omtänksamhet. Jag lägger ju också pengar på denna present.
Nu behandlas jag som luft. I vår familj ska man skratta, se tacksam och glad ut vad som än händer. Men denna gång kunde jag inte det. Jag blev så himla ledsen.
Hur ska jag gå vidare med detta? Ska jag inte bry mig eftersom de inte verkar bry sig om mig. De förstår inte heller att jag inte känner någon glädje med min “present”. Eller som min son så riktigt påpekade från början: “Det är ingen idé, mamma, de kommer inte att förstå”. Och han hade ju rätt. Hur ser du på saken?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du känner dig fel behandlad av dina syskon och är ledsen eftersom du fick ett presentkort i födelsedagspresent medan din svägerska fick en tavla. Båda fick ni för samma belopp.
När jag läser det här så tänker jag att det förmodligen ligger lite mer bakom än just de här födelsedagarna och val av presenter. Känner man sig redan förbisedd och ignorerad – då har man lättare för att göra negativa tolkningar.
Du vill gärna ha bekräftelse av syskonen och vill känna dig sedd och när du får ett presentkort istället för en personlig gåva – då eldar du under dina egna känslor av att vara förbisedd.
Både du och din son har rätt i att syskonen inte kommer att förstå. Man kan helt enkelt inte räkna med att andra människor ska förstå ens inre känslor och faktum är, att man inte själv alltid kan förstå sina egna känslor och reaktioner.
Jag tror att du gör dig själv en tjänst som du försöker fokusera lite mer positivt. Försök att tänka att din svägerska kanske önskat sig just den tavla hon fick och därmed var det ju enkelt för syskonen att välja present. De hade kanske ingen aning om vad du önskade dig och tyckte därför det var enklast med ett presentkort.
Ibland tillskriver man händelser större betydelse än de har och ofta färgar man dem med sina egna värderingar som är skapade ur tidigare situationer.
Hade du i förväg varit positivt inställd till dina syskon och känt dig älskad, så hade du troligtvis inte reflekterat över att du fick ett presentkort när din svägerska fick en tavla. Nu blev presentkortet istället en symbol för att dina syskon negligerar dig.
Jag föreslår att du fokuserar på det som trots allt är bra med syskonen – och att du inte tillskriver dina syskon och deras handlingar större betydelse än de har i ditt liv.
När jag läser det här så tänker jag att det förmodligen ligger lite mer bakom än just de här födelsedagarna och val av presenter. Känner man sig redan förbisedd och ignorerad – då har man lättare för att göra negativa tolkningar.
Du vill gärna ha bekräftelse av syskonen och vill känna dig sedd och när du får ett presentkort istället för en personlig gåva – då eldar du under dina egna känslor av att vara förbisedd.
Både du och din son har rätt i att syskonen inte kommer att förstå. Man kan helt enkelt inte räkna med att andra människor ska förstå ens inre känslor och faktum är, att man inte själv alltid kan förstå sina egna känslor och reaktioner.
Jag tror att du gör dig själv en tjänst som du försöker fokusera lite mer positivt. Försök att tänka att din svägerska kanske önskat sig just den tavla hon fick och därmed var det ju enkelt för syskonen att välja present. De hade kanske ingen aning om vad du önskade dig och tyckte därför det var enklast med ett presentkort.
Ibland tillskriver man händelser större betydelse än de har och ofta färgar man dem med sina egna värderingar som är skapade ur tidigare situationer.
Hade du i förväg varit positivt inställd till dina syskon och känt dig älskad, så hade du troligtvis inte reflekterat över att du fick ett presentkort när din svägerska fick en tavla. Nu blev presentkortet istället en symbol för att dina syskon negligerar dig.
Jag föreslår att du fokuserar på det som trots allt är bra med syskonen – och att du inte tillskriver dina syskon och deras handlingar större betydelse än de har i ditt liv.
