Vi bor i hus och hon hade inte klarat av att sköta det på egen hand och hon vägrar att flytta. Jag har haft ett par flickvänner men det har inte fungerat särskilt bra och det kan bero på mig eftersom jag känner mig spänd och blir lite orolig i situationer med motsatta könet. Jag önskar att jag kunde vara mer mig själv. Jag har arbetat på samma plats sedan gymnasiet och tycker det kunde vara roligt att pröva ett nytt arbete men har inte kommit mig för och nu kanske jag är för gammal.
Livet börjar kännas ensamt och tomt och jag förstår att jag måste vara mer aktiv om någonting ska hända, men vilken ände ska jag börja i? Vad kan jag göra för att påverka min situation på ett bättre sätt? Jag anser mig vara en bra man som är arbetssam och som försöker vara ärlig och hjälpa mina medmänniskor så gott jag kan. Det hade varit väldigt bra om jag kunde få lite råd på vägen. Det ser jag fram emot. Jag läser HJ och din spalt varje vecka och tycker om de råd du ger eftersom du verkar ärlig och tydlig i dina svar.
Jag får intryck av att du stoppar dig själv. Du tänker att du skulle vilja flytta hemifrån men sedan stoppar du tanken från att bli handling genom att tänka på din mamma, att hon blir äldre och inte klarar huset själv. Du tänker att du skulle vilja pröva på ett annat arbete men stoppar dig själv genom att genast tänka att du kanske är för gammal. Det är alltså ditt tänkande som du i första hand behöver förändra.
Du är 44 år och har alltid bott “hemma” så nu är det hög tid att du skapar ditt eget liv i eget boende. På det sättet som du vill och längtar efter. Din mamma har sitt liv och det ska hon leva på sitt eget sätt. Klarar hon inte huset på egen hand så är det dags att hon i tankarna genomgår en process som leder fram till antingen en flytt eller att hon löser problemen på annat sätt. Hennes problem varken är eller ska vara dina problem.
Samma sak när det gäller att pröva ett nytt arbete. Låt din tanke leda dig fram till handling. Att alltid leva kvar i samma situation kan göra oss till trygghetsnarkomaner och ju mer tiden går, desto större kan vår rädsla bli. Till sist tappar vi helt enkelt förmågan till nytt tänkande och nya vägval. Jag tror att människan utvecklas genom hela livet och att det är nyttigt att bejaka denna utveckling. Du känner att du vill utvecklas och gå vidare och den ende som kan omsätta tankarna i handling är du själv.
Tar du ett steg vidare så är det troligt att din självkänsla växer och där-med blir du tryggare i dig själv och får lättare för att hantera situationer med motsatta könet.
Jag råder dig att börja göra upp planer. Planer som du sedan stegvis omsätter i handling. Du sviker inte din mamma om du börjar leva ditt eget liv och på ditt eget sätt men däremot sviker du dig själv om du inte gör det.
