Han har varit skild i 16 år och blev mer eller mindre bara utkastad av sin exfru. Det kom som en chock för honom. Det kan jag förstå, om man inte har en enda föraning. Han har berättat för mig, att det tog cirka fem år innan han kom över det. Han har haft förhållanden men inget som han har känt han ville satsa på, tills han träffade mig. Och han säger: “Allt det gamla är borta och jag är bara så glad att jag har träffat dig”.
Men jag har fått för mig, att han inte är riktigt fri från det gamla ännu. Kanske inbillning men jag har reagerat på en del. Hans före detta svärmor gick bort för ett år sedan. Till mig sa han: “Jag undrar om de ringer till mig och frågar om jag vill ha något från svärmor?”
Då sa jag: “Svärmor? Är det inte din före detta svärmor? Bättre du ringer till ditt ex i stället, så får du veta!” Men då svarade han att han inte var nyfiken, att han inte brydde sig. Ändå satt han och frågade ut sina barn om exfrun och hennes bror, om hur mycket som fanns att ärva och om hon och brodern kom överens.
Så fort han får veta något om sitt ex, så berättar han för mig och hur kul är det? Hans före detta svärfar var inredningsarkitekt och hade byggt par soffor som han fick med sig i skilsmässan. Dessa är guld värda för honom. De är trasiga och fula och jag sa att om vi ska flytta ihop, så ska vi köpa nya möbler. Men det gick han inte med på. Sofforna måste vara kvar. Han kan inte vara klar med sitt gamla liv trots att det gått 16 år!
Man kan ha en exsvärmor eller exsvärfar som man fortfarande tycker om. Kanske har man haft bra kontakt under många år och det kan bli en sorg att skiljas även från dem när man skiljer sig från deras son eller dotter.
Din vän har varit skild i 16 år och det är en lång tid. Han säger att det tog tid för honom att komma över skilsmässotraumat och att allt gammalt nu är borta och han vill satsa på er relation. När han säger att allt gammal är borta så kanske han menar det på ett annat sätt än du tänker. Jag får inget intryck av att det finns något ouppklarat mellan honom och hans exfru utan det är svärföräldrarna som spökar. Sofforna som han inte vill göra sig av med kan handla om nostalgi och en gåva från någon som han tyckte om och respekterade.
Man kan aldrig gå in i huvudet på en annan människa och veta exakt vad de tänker och känner. Därför måste man lita på orden de säger. Din vän säger att han är så glad att ha träffat dig. Ta fasta på detta. Och kan-ske kan du bjuda på att han har en bindning till sina före detta svärföräldrar, så länge denna bindning är normal och inte utgör något hot mot dig eller er relation.
När man är förälskad så vill man ju vara allt för den personen. I ungdo-men blir det nästan automatiskt så att man bygger upp en relation från noll. Men är man till åren kommen och möter en ny partner så har man själv, precis som partnern, ett förflutet och interaktioner med andra män-niskor som man kanske varken vill eller kan släppa.
Se det som ett plus att din vän är öppen och ärlig och berättar för dig. Sedan är det upp till dig att besluta om detta är någonting som du kan finna dig i eller inte. Känner du tveksamhet inför att flytta samman råder jag dig att avvakta.
