Jag och min före detta man har delad vårdnad om barnen. Det fungerade bra till en början. Jag träffade en ny man och allt var bra, även då jag fick fler barn. Men när jag skulle gifta mig med min nye man sprack allt. Jag och min exmake hade då varit skilda i åtta år.
Han hade tidigare struntat i regler och vad jag tyckte att barnen skulle få göra och inte göra, men nu fanns ingen som helst kommunikation längre. Jag hade inget med barnen att göra när jag skulle gifta mig, tyckte han, och han meddelade att inget av barnen skulle komma på mitt bröllop. Naturligtvis kom de på bröllopet men konflikterna sedan dess har varit många.

Barnen är mycket ensamma eftersom exmaken behöver “ha ett eget liv”. Men de får ändå inte vara för ofta hos mig, för då förlorar han underhåll och då sätter jag honom i ekonomisk knipa. Barnen drar nytta av att kunna gå och komma som de vill, sova borta i veckorna och vara på fester. Exmaken tycker de ska få pröva på, men jag ser konsekvenser. Han har själv ett missbruk bakom sej.

Barnen är i tonåren och behöver regler. De behöver sova för att klara skolan, men exmaken lägger sig vid niotiden på kvällen och sedan får barnen lägga sig när de vill. Jag ser på min dator att de är ute på internet sent på kvällarna och brukar säga till dem att sluta med det. Men vad kan jag göra?

Vad jag vet så bestämmer barnen var de ska bo. Och pappan har be-stämt för deras räkning att de ska bo där. Jag måste anmäla honom om jag tycker att han missköter barnen. Mer kan jag inte göra.

Barnen är trötta i skolan och gör inte sina läxor. De mår dåligt av alla nya kvinnor som pappan har korta förhållanden med. Det senaste förhållandet har varat i två månader och nu talas det om att de ska köpa hus ihop.

Barnen sover mest borta hos kompisar. Jag blir helt söndersliten invärtes av all oro. Ena dottern har gjort abort. När det var som värst ombads vi av kuratorn att gå på familjerådgivning, men efter bara två gånger vägrade min exman fortsätta. Hjälp mig! Jag vill att mina barn ska ha det bra och inte gå i pappans fotspår med missbruk.

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Det är bra att du har reagerat. Barn som mest sover hos kompisar och som inte har normer och regler att hålla sig till blir olyckliga barn som far illa och mår dåligt. Barn behöver ett positivt familjeliv där de känner sig älskade och blir lite ompysslade ibland. De behöver vuxna personer som goda förebilder.

Så vitt jag förstår bor barnen på heltid hos sin pappa. Det känns verklig-en som om det är läge för en förändring. Kanske du har möjlighet att ha barnen boende hos dig på hel- eller deltid? Du säger att fadern kommer att protestera, men låt honom göra det. Man kan inte tillgodose alla och i det här fallet måste det vara barnens välmående som kommer i första hand.

Jag förstår om du och barnens pappa inte kan diskutera och fatta beslut kring detta på egen hand. Jag föreslår att du kontaktar familjerätten i din kommun och bokar in tid för ett samtal. Då får du all information om vilka vägar det finns att gå. I krissituationer brukar socialtjänsten/familjerätten också inbjuda till samtal och då finns det en professionell person med som leder samtalen mellan föräldrarna.

Ni har försökt med familjerådgivning, men barnens pappa hoppade av efter två samtal. Kanske såg han inte sin roll i det hela eller kände sin position hotad. Alla förtjänar en andra chans och jag hoppas att han blir mer positivt inställd till samtal via socialtjänsten.
 Du ser att barnen far illa och du gör helt rätt i att gå vidare med detta. Sätt fokus på barnen och deras välbefinnande och inte på deras pappa.

Familjerådgivaren