Hur blir jag sams med mina syskon igen?

Jag är äldst i en syskonkull på sex syskon. Mor avled för tio år sedan och far för två år sedan. Sedan dess tycker två av syskonen att jag ska vara i föräldrarnas ställe och stötta dem med penninglån med mera. Jag ställer gärna upp och pratar men anser inte att jag behöver låna mina syskon pengar som jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka.

Nu anklagar dessa två syskon mig för att vara snål och bara tänka på mig själv och ytterligare ett syskon har blivit indragen i detta och tagit parti för de andra två och anklagar mig för att vara egoistisk.

Jag lider mycket av den här situationen. Jag tycker om mina syskon och vill att vi ska vara vänner. Jag har inte mycket pengar och sparar för att kunna unna mig en semester varje sommar och det sticker i ögonen på de syskon som har dålig ekonomi. Det är mycket obehagligt att bli baktalad och anklagad för att vara någonting som jag vet att jag inte är.

Jag är fadder till min brors barn men eftersom min bror nu tar avstånd från mig så är hans 13-åriga dotter, mitt fadderbarn, förbjudet att komma hem till mig. Hon och jag har annars en bra relation och sedan hon var liten har jag ofta varit barnvakt för henne och hon har kommit och bott hos mig en vecka varje sommar.

Det hela har blivit ett sådant virrvarr av lögner och sanningar och tolk-ningar om vartannat att jag varken vet ut eller in. Finns det någonting att göra för att få situationen normal igen?

Det du beskriver är ju en sådan situation då man kan luta sig tillbaka och förvirrat tänka “hur blev det så här?”

Du är äldsta syskonet och kanske är det ett stort åldersspann mellan dig och de yngsta och därför iklär de dig rollen som föräldrasubstitut. Men det är ingen ursäkt. Självklart har du inga skyldigheter gentemot dina syskon och du ska inte pressas att ge lån som du inte känner dig bekväm med. Ni är alla vuxna människor och då förutsätter man att var och en tar hand om sig själv och sedan umgås man under trevliga former. Du ska med gott samvete spara pengar till din sommarsemester och absolut inte ha dåligt samvete.

Att dina syskon baktalar dig och anklagar dig handlar om deras egen frustration och man får hoppas att övriga syskon inte bryr sig så mycket. När barnen dras in, så som det skett med din brordotter som också är ditt fadderbarn, ja då blir det riktigt osmakligt.

Jag vill råda dig att ta ett samtal med de syskon som det skurit sig med. Ha gärna med någon utomstående som ni känner och respekterar. Inte för att den personen ska lägga sig i eller ta parti – utan bara kort och gott sitta med som en slags balans. Om en utomstående medverkar i samtalet brukar de som samtalar anstränga dig lite mer. Du får en chans att vara tydlig och förklara och dina syskon får samma chans. Kan ni inte mötas i ett sådant samtal och gräva ner stridsyxan, så är det kanske bättre att fokusera på de övriga två syskonen som inte är indragna i konflikten.