Saken är den att jag varit så enormt ledsen och nedbruten och jobbat mig tillbaka till livet och glädjen ensam. Detta har gjort mig självständig och stark och jag är enormt rädd för att försöka med min man igen eftersom jag inte längre litar på honom och inte vet om detta kommer hända igen. Jag orkar helt enkelt inte ta mig igenom detta en gång till.
Det har nu gått ett halvår sedan hans svek. Jag bor i dag i egen lägenhet med våra två barn och trivs bra där men saknar självklart honom ibland och tanken på att vi aldrig mer ska leva tillsammans är både svår men även möjlig att acceptera.
Jag tror att jag fortfarande älskar honom men att jag även kommit en bra bit på väg bort från honom. Det som är så svårt är min enorma tvekan, jag vill men samtidigt inte. Jag känner att hans svek skadat så mycket av tillit och kärlek och visst kanske tiden och ett nytt försök kan ta ställa all tvivel tillrätta men jag vet ju inte om jag vågar. Samtidigt är jag inte heller beredd att ännu lämna in ansökan om skilsmässa.
Jag har alltid värdesatt familjen och det vi har haft och nu när jag har chansen att få allt tillbaka så tvekar jag. Beror det på att tilliten eller kärleken är borta? Vad har hänt med mina känslor? Eller är jag bara rädd att ta det sista steget till ett eget liv?
Min man säger att han själv lärt sig mycket av det som hänt och att han aldrig mer kommer att lämna mig. Han älskar mig mer än någonsin och förstår inte varför han agerade som han gjorde. Han pratar om en eventuell 40 års kris. Samtidigt velar han fram och tillbaka med vad han vill, från att komma hem igen till att bo själv, från att han tänker på henne till att han bara älskar mig. Allt detta velande har gjort mig så tveksam till om han menar allvar.
Jag är så villrådig. Vad ska jag göra?
Du är den som blivit bedragen och som blivit lämnad för en annan kvinna och du har arbetat dig igenom en del av den kris du hamnat i. Nu känner du dig mer självständig och stark och vet att du klarar ditt liv på egen hand. Du har hittat din egen styrka helt enkelt.
Din man däremot fick inte ut det han önskade av den nya relationen och vill komma tillbaka. Det känns som om det ligger lite panik i hans önskan. Självklart känner du dig tveksam. Du sitter med ett facit över hans svek och du känner att du inte skulle orka gå igenom samma sak en gång till. Förmodligen har din man också lärt sig någonting och känner på samma sätt, att han inte skulle agera likadant en gång till. Men så länge du känner dig tveksam tycker jag inte att ni ska påbörja ett nytt gemensamt liv.
Låt det gå lite tid. Du befinner dig fortfarande i en process och det kan vara positivt för dig att fortsätta ditt nya liv ytterligare en tid. Det är din absoluta rättighet och det bör din make ha förståelse för. Så småningom kommer du att veta vad du vill.
Under tiden som ni umgås utan krav kan det växa fram en ny kärlek och början till en ny tillit men det kan lika gärna bli tvärtom. Det är viktigt att du försöker vara sann och ärlig gentemot dig själv. Känner du att du vill börja om tillsammans med din make – då kan det vara bra att börja som särbo.
Ha ingen brådska! Vad som gick snabbt att rasera mellan er kan ta åratal att bygga upp på nytt. Säkert behöver också din man egen tid i eget boende för att komma tillrätta med sina känslor och för att få klarhet i vad han egentligen vill.
