Sorgen slår givetvis fortfarande till emellanåt, underligt vore väl annars. Mannen har tät kontakt med sina svärföräldrar som uttryckt starka önskemål om att dels få träffa mig, dels att han ska bo kvar i sitt hem. Han har inga barn.
Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen. Jag förstår att han vill ha kontakt med familjemedlemmar, man växer ju ihop efter lång tid tillsammans, men jag har definitivt inte något som helst intresse av att släppa in dem i mitt eller “vårt” gemensamma liv. Det känns också direkt fel för mig att flytta in till honom och börja mitt liv där. Jag har ett eget hem att ta hand om dit han är välkommen och jag kan också tänka mig att vi flyttar till ett helt nytt ställe.
Är jag oförstående som inte vill träffa dem? Det känns väldigt konstigt och besvärligt att bli jämförd med hans tidigare liv. Jag har förstått att hans egen släkt gör det när de träffas och pratar med honom. Har ingen aning om det är till min för- eller nackdel men det känns underligt och jobbigt då jag aldrig har haft ambitionen att “tävla” med någon.
Jag känner mig osäker på om han vill ha en relation med mig eller om det enbart är för att fylla ett tomrum. Han säger dock att han har mycket starka känslor för mig och vill dela sitt liv med mig men jag känner mig osäker i alla fall. Hur ska jag hantera det hela?
En del skulle kanske tycka att det var okej att träffa mannens svärföräldrar för att känna av hur kemin stämmer och därefter fatta beslut om det ska vara fortsatt umgänge eller inte. Andra tycker att situationen är helt fel och olustig. Inget är varken rätt eller fel.
Säger du nej till umgänge så ska detta respekteras och mannen kan på egen hand umgås med svärföräldrarna. När det gäller boende så är det enbart du och mannen som beslutar var ni ska bo och det känns som överkurs att svärföräldrarna ska ha ett ord med i laget. Det kan tänkas att de är rädda att förlora sin svärson, dels för att de kanske tycker om honom, dels för att han är en länk med deras döda dotter.
Man ska vara förstående i en situation som denna men samtidigt sätta ner foten och markera om andra människor försöker styra ens liv. Var du och din vän ska bo är helt och hållet upp till er att besluta. Ofta kan det bli bäst om man flyttar till ett boende som är nytt för båda – eftersom man då börjar om på lika villkor.
Så länge du känner dig osäker på relationen och mannens intentioner bör du nog inte flytta samman med honom överhuvudtaget. I takt med att er relation fortsätter bör det växa fram en tillit och ett förtroende mellan er som skapar bättre förutsättningar för ett samboskap.
Jag råder dig att ärligt och öppet prata med din vän om dina tankar och tvivel samt att ni väntar med att slå era påsar samman tills det känns rätt och riktigt.
