Vågar jag skilja mig?

Jag har ett äktenskap som inte fungerar och det har inte fungerat på många år. Maken lever sitt liv och jag lever mitt och vi har olika vänner och olika hobbyer och intressen. Vi har olika sovrum och sexuellt samröre har vi inte haft på tolv år. Det enda vi gör tillsammans är när vi hälsar på våra vuxna barn eller då de kommer hit på besök.

Vi bor i en stor villa och är pensionerade båda två. Jag har mer och mer börjat fundera på skilsmässa och ett eget liv. Ändå är det ett stort steg att ta. Ekonomin blir sämre och det stoppar min tanke lite. Och vad ska barnen säga?

Jag kan drömma om en liten lägenhet bara för mig själv och kan till och med planera möbleringen i drömmarna. Men jag är rädd att välja fel. Jag kanske kommer att känna mig ensam.

Det är tungrott med allt arbete i huset och maken hjälper inte till. Han sköter bilen och jag tar hand om arbetet i huset med städning, tvätt, mat, trädgård och sådant. Maken och jag talar sällan med varandra utan brukar sitta tysta och dricka kaffe och se på tv och kanske vi säger god natt sedan – men det är allt.

Jag kan inte diskutera en skilsmässa med honom. Han skulle bli rasande. Det känns som ett stort hinder att ta sig över – från att ha fattat beslutet till dess man bor i en egen lägenhet. Den känslan är tung och gör att det känns omöjligt. Är jag bara en gammal drömmare eller skulle jag kunna genomföra det här?

Nej, någon gammal drömmare är du inte, Elsa. Jag är av den åsikten att åldern inte har någon betydelse när det gäller att ta tillvara sitt liv och göra nya val och skapa förändring.

I en gammal inrotad relation som gått i stå finns dock inte bara sådant som är negativt. Det positiva är ofta den trygghet man känner genom att man vet hur morgondagen kommer att se ut och för somliga känns detta förutsägbara tryggt och bra medan det gör andra deprimerade. Vi människor är olika. Vad som är rätt för en person kan vara fel för en annan.

Känner du att tankarna kring skilsmässa och en egen lägenhet landar inom dig – så ska du absolut ta steget. Du ska varken låta mannens ilska eller barnens eventuella protester hindra dig. Du har all rätt att göra dina egna val och du är gammal nog att fatta egna beslut och detta ska respekteras. Rädslan i att göra fel val finns nästan alltid och det har ingenting med ålder att göra.

Jag tror att hemligheten är att när man väl gjort sitt val, oavsett hur det ser ut, så är det viktigt att ha fokus framåt. Vänder man sig om och försöker se hur livet skulle blivit om man valt annorlunda, då bränner man bara en massa energi helt i onödan.

Har du någon pålitlig person att prata med så tycker jag att du ska ta den möjligheten för saker och ting brukar klarna ganska bra om man får klä dem i ord och bolla sina tankar med en person som man har tillit till.