Varje kväll när jag nattar barnen bestämmer jag mig för att inte “äventyra” den harmoniska familj jag har nu genom att sätta fler barn till världen. Jag menar, man vet ju inte om man får ett friskt barn, det finns inga garantier. Och skulle vi verkligen orka med ett kolikbarn till? Vi har ju precis fått huvudet över vattenytan. Men sedan drömmer jag hela dagarna om att åter få vara gravid och få uppleva kärleken till ytterligare ett barn.
Det har gått så långt att jag nästan inte kan tänka på annat, och när vänner berättar att de är gravida känner jag ett styng av avundsjuka. Jag är så rädd att jag kommer ångra mig på ålderns höst om jag inte skaffar fler barn.
Min man tänker lite mer praktiskt än jag, att vi måste flytta om vi skaffar ännu ett barn och köpa ny bil. Jag försöker tänka praktiskt men längtan verkar inte gå över utan bara bli starkare. Samtidigt är jag livrädd inför en eventuell framtida förlossning, och hur det skulle påverka vår relation. Hur ska jag resonera?
Men samtidigt klarar de allra flesta av de situationer som uppstår. Slitet med kolikbarn är övergående och hur jobbigt det än är så lägger man det bakom sig så småningom. Och de allra flesta barn föds ju faktiskt friska, även om det är nummer sex eller sju i en syskonskara. Mentalt tror jag att du kan balansera dina tankar om du försöker göra det på ett logiskt sätt.
Däremot är det svårare med de fysiska biten. Kanske du ska börja med att kontakta en förlossningsläkare och diskutera din tidigare foglossning och även om vad som kan göras för att underlätta en ny förlossning. När du får praktisk information så blir det förhoppningsvis lättare för dig och din man att tala er samman om ni ska satsa på ytterligare ett barn till eller inte.