Bland dem fanns en man som är 52 år och som jag förutsatte var singel eftersom han deltog på resan. Vi inledde ett förhållande. Först i Turkiet och när vi sedan kom hem till Sverige träffades vi fem gånger och varje gång hemma hos mig.
Sista gången tyckte jag att vi kunde ses hos honom och då berättade han att han är gift sedan 19 år. Han var på väg att skiljas och det var därför han åkte på en singelresa för att som han sa, försöka komma i kontakt med andra singlar. Det var hans hustru som ville skiljas eftersom hon inte tyckte förhållandet var givande längre. Dessutom sa han att hustrun var ute med andra män och att han därför inte behövde ha dåligt samvete. Han behövde lite tid på sig att komma loss och att ordna allt praktiskt och bad mig att vänta på honom.
Jag sa att jag skulle vänta men har sedan börjat fundera över mitt beslut. Det känns så utan kontroll att vänta på någon som jag knappt känner och vänta på att han någon gång ska bli klar med sitt förhållande. Han vill att vi ska ses under tiden men jag är tveksam.
Jag har en diffus känsla av att han använder mig som en reserv men att hans helst hoppas att relationen med frun ska fortsätta. Han talar i gåtor och är inte rättfram när jag ber om det. Nu börjar jag få kalla fötter. I början i Turkiet blev jag lite förälskad i honom men nu känns det som om känslorna svalnat och ingenting har hänt som blåser eld på glöden igen.
Samtidigt tvekar jag. Jag är ju trots allt snart 50 år och har varit ensam länge. Om jag väljer bort denne man så kanske jag väljer bort den enda kärleken? Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Generellt brukar det aldrig bli bra om man söker draghjälp i skilsmässan genom att snabbt skaffa sig en ny relation. Alla behöver tid att bearbeta och landa på egna fötter innan man har någonting positivt att ge i ett nytt förhållande. Lyssna till dina egna känslor som säger att känslorna falnat och gör ditt val.
Vill du gardera dig så kan du ju alltid föreslå att han hör av sig när allt kring skilsmässan är undanstökat.
