Jag är inte så rik, så han är inte ute efter att sol-och-våra mig. Vi brukar gå ut och äta middag ibland, gå på teater och promenera och vi har alltid någonting trevligt att samtala om. Om jag inte vetat bättre skulle jag tro att väninnorna rent av är avundsjuka. Och jag antar att barnen är rädda för att jag ska bli lurad.
Hur får jag dem på andra tankar? Att säga upp min trevliga bekantskap kan jag inte tänka mig.
Du är 87 år och mannen 77 och det tycker jag passar alldeles utmärkt. Hade du väntat på en aktiv man från 87 år och uppåt så kanske du aldrig träffat någon.
Nu kom denne man i din väg och ni har ett socialt umgänge, går ut tillsammans och trivs i varandras sällskap. Kan det bli bättre?
Bara för att man blir äldre innebär inte det per automatik att man blir dummare! Du har varit kapabel att leva ett långt liv och fatta egna beslut – och på den vägen är det fortfarande. Visst kan det vara så att väninnorna är lite avundsjuka och att barnen oroar sig. Har du inte introducerat mannen för dina närmaste så kan det kanske vara dags. En hel del oro kan skingras genom att man träffas.