Han misskötte sitt arbete, blev uppsagd och är nu arbetslös. Han är ofta ute på fester och kommer hem sent på natten eller morgonen därpå. Han är mycket social med stor umgängeskrets och har en verbal förmåga att övertala människor.
Vi har trivts med honom även om vi tyckt att vissa drag har varit mindre smickrande, som att lämna familjetillställningar, även under julen, med motiveringen att det är fest på annat håll.
Så avslöjades att han haft andra kvinnor. Vår dotter kom till oss och ville få hjälp att lämna honom. Det framkom också att det förekommit rättegångar där han misstänkts för hot och misshandel.
Men så inleddes ett intensivt övertalande med gråt, intygande om bättring, och som vi misstänker, visst mått av hot. Det gjorde att hon tog beslutet att “förlåta”, bita ihop, samla familjen och gå vidare gemensamt.
Hon säger att det inte finns någon kärlek kvar, men att det värsta som kan hända är att de gemensamma barnen vid en separation och påföljande delad vårdnad ska hamna hos någon ny kvinna han träffar, och som inte bryr sig om eller är någon bra förebild för barnen.
Vi ser det horribla i det hela och har på alla upptänkliga sätt försökt få henne att förstå att det inte kan finnas något gott i ett sådant förhållande varken för barnen eller henne, samtidigt som det är hennes val. Vi vill att hon lämnar honom. Hon beter sig som hjärntvättad eller hotad till livet. Men hon har nu avsagt sig vidare kommentarer från vår sida. Tycker att vi är elaka som inte respekterar hennes beslut.
Vi står nu rådvilla hur man lämpligast beter sig i denna situation. Vi vill ju inte uppmuntra henne och framförallt inte honom att allt som hänt är okej. Samtidigt vill vi behålla kontakten så gott det går. Det känns som vi tappar vår dotter till en människa som med verbala medel fått makt över henne. Vi är in i hjärtat oroliga för vår dotters välbefinnande.
Ni vill att dottern lämnar sin man och ni upplever att hon beter sig som om hon är misshandlad eller hotad till livet. Risken finns ju tyvärr att det är precis så.
Det finns varningsflaggor där man i ett förhållande ska se upp:
* När partnern vägrar minnas somliga händelser då du försöker ta upp dessa till diskussion. Eftersom han förnekar så går det inte att diskutera och dina känslor blir bara inbillning.
* När han från att ha varit charmigt intresserad av det du gör blir alltmer närvarande, vill styra och få ökad kontroll.
* När han konsekvent lägger skulden på dig genom att säga att du är knäpp, överkänslig och inte klok.
* När du förväntas förstå din partners känslor utan att han uttryckt dem. Han kan säga:”varför frågar du vad som är fel, det borde du själv begripa”, eller “om du älskade mig hade du förstått”.
* När du blir kritiserad för allt från kläder till barnuppfostran. Han försöker bryta ner dig och om du bli ledsen blir kommentaren “jag säger det ju bara för ditt eget bästa”.
En misshandlare ägnar inte hela sin tid åt misshandel. Tvärtom så kan han vara väldigt social och trevlig och uppfattas som en klok och förtroendeingivande person.
Er dottern har vänt sig till er för att få stöd, varigenom ni fått en del insyn i hennes liv och situation. Ni som står utanför ser mer rationellt på situationen och på vilka val hon bör göra, men jag tror inte att det känns lika självklart för henne. Hon befinner sig i en annan process och kan känna sig trängd.
Det är vanligt att det tar tid att komma loss från en dysfunktionell relation. Och likaså är det vanligt att man går tillbaka i relationen inte bara en utan flera gånger innan man definitivt klarar att stå på egna ben.
Jag tror inte ni vinner något på varken hot eller böner. Tala istället om för er dotter att hon får ta den tid hon behöver men att ni alltid finns där beredda att ställa upp. Även om det är svårt, så försök att avvakta och umgås med henne för att på så sätt hålla er dörr öppen.
