Under dom senaste tio åren har min man inte visat att han älskar mig. Jag ger honom kramar, pussar, kärleksord och vi har haft sex kanske varannan månad. Det sista året har vi inte haft någon nära relation alls. Jag har legat många kvällar och gråtit över att han aldrig visar att han tycker om mig. När jag påtalat detta blir han bara arg på mig.
Nu har jag tröttnat och är på väg att flytta. Då kommer han och börjar prata, säger hur mycket jag betyder för honom och hur mycket han älskar mig. Jag har aldrig sett honom visa känslor förut. Nu gråter han och ger spontana kramar men jag blir stel som en pinne för jag tror inte det är äkta.
Han är en mästare på att övertala folk i sin omgivning att göra som han tycker. Nu vill han att jag ska stanna för vår och för barnens skull, men jag har kämpat i tio år för barnens skull och de har ju aldrig sett någon kärlek oss emellan.
Jag har fått en tillfällig lägenhet som är möblerad som jag ska flytta till. Jag tar bara med mig mina personliga tillhörigheter än så länge, så att barnen kan få bo kvar hemma i orubbat bo. Jag känner, att om jag nu stannar kvar så kommer det att bli som vanligt igen efter ett tag. Barnen är de sista jag vill såra men det går ju inte att undvika i och med att jag flyttar.
Han känner sig nog panikslagen över att bli lämnad och hans agerande kan mycket väl vara äkta men frågan är om det är lika levande om några år?
Slentrian i ett förhållande är som gift – det dödar sakta. Få förhållanden överlever en mångårig slentrian där det varken finns fysisk eller mental närhet. Finna inga känslor kvar är jag av uppfattningen att man trots partnerns reaktion ska genomföra skilsmässan. Men finns det kärlekskänslor, om än aldrig så tveksamma, då är det inte alldeles dött och det som inte är dött kan börja leva igen. Fast det krävs att båda samarbetar och inser att man har en lång väg att gå.
Från en dag till en annan förändras ingen på djupet utan det krävs tid att bygga upp ett förhållande på ett nytt och bättre sätt. Fallgroparna är många och det är så väldigt lätt att man efter en tid faller tillbaka i de gamla hjulspåren och upprepar sina tidigare misstag.
Du har fått en möblerad lägenhet och står i beredskap att flytta. Ett alternativ är att du flyttar och att ni samtidigt börjar arbeta med relationen. Jag rekommenderar parterapi och tror att det kan vara till stor hjälp för er. Då mognar nog tankarna hos dig – om du ska ge förhållandet en ny chans eller om du ska fortsätta livet på egen hand.
