Jag har varit gift i snart två år och varit tillsammans med min man i åtta år. Jag träffade honom när jag var 15 år. Idag har vi allt tillsammans – hus, djur och bilar – men inga barn, även om han tjatat om det länge. Men jag har aldrig varit redo.

För ett och ett halvt år sedan blev han varslad på sitt jobb. Under sex månader fanns jag inte i hans liv. Inga kyssar, kramar eller någon bekräftelse. Han bad mig vänta. Och jag gjorde det! Men efter sex månader fanns det fortfarande ingenting. All intimitet var borta. Jag började jobba mycket och gömma mig för att slippa komma hem. Vi firade inte ens vår första bröllopsdag.

Det som sedan hände var att jag träffade en annan man. Den nye mannen har respekterat min situation och aldrig gjort närmanden även om han alltid velat ha mig. Jag har fått starka känslor för denne man och ser en framtid med honom. Vi har haft nära kontakt i sex månader och känner varandra väl. Jag är så himla förälskad.

Problemet är att när jag ser min man, till exempel tittar på våra bilder, så börjar jag gråta. Samtidigt som jag är underbart förälskad så är det svårt för mig att veta hur jag ska gå vidare med livet. Min man vill förändras nu, ge mig mer av honom. Men det har gått så lång tid och jag har förlorat mycket på vägen. Självklart har jag känslor ännu, men jag vill inte bli sårad igen.

Nu är jag i valet om jag ska försöka igen med min man eller lämna honom. Men jag är så kluven, tänk om han förändras, tänk om det finns en framtid med min man. Eller ska jag sluta tro att han kan förändras när han inte gjort det på så lång tid?
KLUVEN FLICKA

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Du gifte dig tidigt i livet och med en man som du träffade när du var 15 år gammal. Vid så unga år brukar man inte ha hittat rätt partnern för livet – även om allt naturligtvis känns hur rätt som helst just då. I tonåren utvecklas man fortfarande och risken är stor att man i en så pass ung relation utvecklas åt olika håll. Och det är vad jag tror har hänt mellan dig och din man.

Samtidigt känner ni en trygghet i varandra och det är naturligt. Att stå inför ett avslut och att mista denna vardagliga trygghet kan verka skrämmande. Ni har byggt ett liv tillsammans sedan tonåren och du har ingen vana av att leva ensam och ta hand om dig själv.

Din man säger att han vill förändras, men sådana förändringar är alltid lättare sagda än gjorda. Just nu har han säkert den rätta motivationen, när han upplever att du är på väg bort från honom. Men sedan, när allt är vardag och som vanligt igen, då är risken alltid stor att de gamla mönstren upprepas. Både av honom och av dig.

Du är förälskad och hyser starka känslor till en annan man – och därmed blir det nästintill omöjligt för dig att återknyta med din man och jobba på ert förhållande. Att du blir ledsen av situationen och känner dig sentimental när du tittar på era foton är helt naturligt och normalt. Att bryta upp från ett förhållande är en sorg.

Ett råd på vägen är att du inte upprepar ditt misstag och flyttar samman för snabbt med din nya förälskelse. Tänk på att vad som känns rätt för stunden inte nödvändigtvis måste vara rätt om ett år. Tänk också på att du för din egen utvecklings skull kan behöva en tid då du bara ansvarar för dig själv och bygger upp en egen inre trygghet.

Svaret som du söker kan du bara få fram om du rannsakar dig själv ärligt och tydligt. Oavsett hur din man förändras – är det honom du vill vakna med varje morgon i framtiden? Är det med honom du vill älska, resa och diskutera? Är det med honom du vill ha barn?

Ge dig själv ärliga svar och försök att tänk bort sentimentala tankar så tror jag att du kan se ditt svar.