Mitt barnbarns pappa gick bort ganska hastigt efter en tids sjukdom. Den 8-årige sonen berättade att han talade med sin pappa varje dag, om allt han gjorde hemma och hur det gick för honom i skolan.
Han sa att pappan svarade honom men att han inte kunde höra det för han var ju död. Han berättade att pappan gav honom goda råd och förmanade honom att arbeta hårt i skolan.
Idag, ett år senare, berättar han att han fortfarande talar med sin pappa men inte så ofta som tidigare. Han säger att han inte behöver prata med sin pappa så ofta eftersom pappan vet att han berättar när det finns något viktigt att meddela.
Sonen är övertygad om att pappan är i paradiset och kan se allt vad vi gör och vad som sker.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara mitt barnbarn. Ska jag hålla med honom i hans tankegångar eller kan jag förmedla andra synpunkter?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Det är tungt att förlora en nära anhörig och det tar tid att bearbeta.
Ditt 8-åriga barnbarn är öppet och tydligt med hur han bearbetar och han gör det med barnets självklara kreativitet och fantasi. Pojkens pappa gick hastigt bort och just en hastig och oväntad död kan vara svårare att förstå än om pappan till exempel varit långvarigt sjuk och det funnits tid för förberedelse.
Nu har pojken utvecklat ett eget sätt att bearbeta och det kan kanske kännas lite skrämmande och främmande för en vuxen – men du har ingenting alls att oroa dig för.
Pojken talar med sin pappa och berättar för pappa om sina dagar och sitt liv – och samtidigt säger han att pappa inte kan svara honom eftersom han är död. Det visar att pojken har en sund verklighetsförankring. De goda råd pappan ger honom är säkert i stil med råd som han fått tidigare och förenliga med pappans personlighet.
I början hade pojken samtal med sin pappa varje dag och numera blir det mer sällan och i detta kan jag se en helt normal sorgeprocess. Alla vi som förlorar en kär och nära anhörig tänker intensivt på personen i början – sedan går vi sakta men säkert vidare och den döde tar allt mindre plats i våra liv. Det är sunt och precis som det ska vara. Ditt barnbarn har bearbetat på samma sätt.
Det är nästan så man blir lite tårögd över denna kloka pojke som idag säger att han inte behöver prata med pappa varje dag längre eftersom pappa vet att han berättar när det finns något viktigt att säga.
Pojken känner att hans pappa finns i paradiset men ändå är med och ser och hör det som sker och detta får ses som en stor trygghet för ditt barnbarn.
Väljer pojken att prata med dig om sin pappa så tycker jag att du kan visa ett uppriktigt intresse, fråga om det du undrar över och ge honom den bekräftelse han behöver. Samtal med barn i den här åldern brukar vara intensiva men korta och de kan skifta från samtal som vi vuxna finner väldigt djupa till att i nästa stund springa iväg och leka med en kompis. Försök att bemöt honom där han befinner sig för stunden och oroa dig inte.
