Jag är en man på 43 år och gift. Inga barn bor hemma längre. Jag gifte mig mycket ung och flyttade direkt från mitt föräldrahem samman med min fru till en lägenhet. Jag ansåg att jag borde ta mitt ansvar då hon väntade mitt barn.
Jag har således aldrig haft ett eget boende, en egen lya som endast var min. På något sätt tänker jag på den där första egna lyan som jag har missat. Att det var min lägenhet och att det var endast jag som hade en nyckel.
Jag har känt under en längre tid att jag har levt i min frus värld. Jag följer hennes regler och det är hennes värderingar som styr mycket i vårt hem. Någon egen värld har jag inte.
Kan mina funderingar på en egen lya ha börjat komma för att jag gifte mig mycket ung, fick barn och familj? Jag känner det som om min ungdomstid gick förlorad. Jag har ingen annan kvinna.
Hjälp mig att förstå min förlorade ungdomstid.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
I perioder i livet stannar man upp, summerar och gör bokslut. Ibland kallas det 40- eller 50-årskris eller medelålderkris fast egentligen har det inte så mycket med kris att göra. Möter man sina “kriser” på rätt sätt så ger de utveckling istället.
Man kanske ångrar en del av det man gjort precis som man kan ångra det man inte gjort. Lägger man allting på en realistisk nivå så brukar man komma fram till att även om man nu är vuxen och har ansvar för en familj så kan man i alla fall genomföra en del av sina gamla drömmar. Somliga sätter sig på skolbänken igen, andra köper motorcykel eller börja resa.
I ditt fall handlar det om att du saknar en ungdomslya, vilket jag tolkar som att du saknar den fria och vilda tonårstiden som du inte hade särskilt mycket av eftersom du blev pappa och familjefar tidigt i livet. Anledningen till denna saknad kan vara att du anser dig inte få ta plats i äktenskapet och att det är din hustru som styr och ställer. Att hustrun tagit kommandot kan i sin tur bero på att du lät henne göra det från början och att hon på någon nivå ersatte din mamma.
Jag förutsätter att också din hustru var ung när ni blev ett par och kanske att hon också bär på drömmar och tankar. Åren går och särskilt under småbarnsåren är det lätt att man glider isär och om man inte aktivt försöker hitta varandra igen kan man plötsligt upptäcka att man lever bredvid varandra och inte i en gemenskap. Försök att prata med din fru om hur du känner och lyssna på hennes känslor för vem vet, kanske ni kan hitta ett nytt förhållningssätt tillsammans.
Att till fullo återuppleva en förlorad ungdom är omöjligt – eftersom du idag är en vuxen man. Även om du väljer att skilja dig och skaffa eget boende så blir det inte en ungdomslya och de svunna ungdomsåren kommer inte tillbaka.
Det man saknar har man en tendens att glorifiera. Varje period i livet har sin tid och ungdomsåren är den tid då man ska tänka på sig själv och det är helt okej att leva lite i sus och dus för att sedan mogna och bilda familj. Du, precis som många andra i din situation, klev in i vuxenlivet tidigt och därmed missade ni någonting, men samtidigt vann ni något annat.
