Vi får aldrig någon uppskattning av mamma!

Varför är vår mamma som hon är? Vi barn är inte värda något – bara när vi ställer upp. Jämt får vi höra att andras barn alltid hjälper till. Det är jobbigt eftersom vi aldrig får någon uppskattning för det vi gör. Hon bara skäller på oss och menar att vi inte hjälper henne. Men med heltidsjobb och egna familjer så har vi ju också egna liv.

Jag förstår att det känns svårt att aldrig få bekräftelse av sin mamma. Om du tänker efter så har kanske din mamma alltid haft samma personlighet? Det finns föräldrar som har väldigt svårt för att se och bekräfta sina barn och barnen får bara bekräftelse när de uträttat någonting konkret som är bra. Då blir det handlingen som beröms och barnet i sig blir inte bekräftat.

Att växa upp med en sådan förälder är inte lätt och barnen får ofta som vuxna problem med självkänslan. Oavsett vilken personlighet man har så brukar den bli förstärkt med åren.

Det kan också vara så att din mamma känner sig ensam och därigenom påkallar er uppmärksamhet stup i ett. Hon kanske skulle behöva mer egna aktiviteter och umgås mer med vänner så att hon inte enbart fixerade sig vid sina barn.

Bara för att man blir äldre får man inte per automatik lov att bete sig illa – varken gentemot sina barn eller någon annan. Jag antar att ni redan försökt att prata med henne om problemet men inte nått fram.

Jag tycker att ni tre syskon ska tala er samman. Se till att ni träffas och ta upp frågan gemensamt. Besluta er för vad var och en kan göra för att hjälpa henne. Ni ska ta hänsyn till era egna familjer och ert liv i övrigt. Besluta er för hur mycket tid ni kan lägga på er mamma och på vilket sätt. Det är viktigt att ni tre är överens.

När ni sedan beslutat er och har ett slags “schema” är det dags att presentera detta för mamma. Då vet hon ungefär när någon av er dyker upp för att hjälpa till och hon vet att dessemellan kan hon bara påräkna rent akut hjälp – om någonting händer.

Eftersom hon i förväg vet när “hjälpen” kommer så kan detta bidra till att hon kanske bjuder hem er bara för att det är trevligt och utan att någonting måste fixas.

Att ge tillbaka med samma mynt och behandla er mamma på samma sätt som hon behandlar er känns helt meningslöst. Det skulle säkert bara starta konflikter helt i onödan. Däremot kan ni försöka med positiv förstärkning. När mamma säger ” tack” eller “jättebra” eller någonting annat positivt, så kan ni tala om att ni blir glada över att tjänsterna uppskattas.

Vinsten med ett “hjälpa-mamma-schema” blir att ni syskon är överens och undviker kommande konflikter er emellan, ingen behöver ha dåligt samvete, mamma vet när ni kommer och ni kan planera er egen tid i övrigt.