Sambon vill inte samarbeta alls, är inte intresserad av min son eller mitt barnbarn. Det hon hasplar ur sig är inte sant. Hennes arbetskamrater stöttar henne på ett obehagligt vis. De baktalar min son i sina mejl till varandra.
Det viktigaste för sambon är dessa arbetskamrater samt hennes systrar. Hon verkar styras av dessa och kan inte säga ifrån. varken jag eller min man känner igen sambon. Så här var hon inte förut. Kan hon ha blivit sjuk?
Ett konkret exempel är att sambon inte anser att din son tar sin del vad det gäller praktiska sysslor i hemmet. Här har vi ett läge då din son hävdar att han visst ställer upp och sambon säger att han inte gör det.
Handen på hjärtat, så är det omöjligt för någon utomstående att veta hur två personer beter sig och vilket ansvar de tar när de är ensamma hemma. Din son berättar en sak och sambon en annan och även om de berättar olika så behöver det inte vara så att någon av dem ljuger.
Din son upplever säkert att han är aktiv med hemarbetet och gör sin del och sambon upplever att hon har den tyngsta bördan och gör mest. Två människor kan uppleva samma sak på olika sätt.
Du säger vidare att sambon sätter sina arbetskamrater och systrar före din son. Alla vi som är föräldrar vet ju att man ibland kan bli lite “mammablind”. Vi har en son som vi vårdat ömt, skämt bort en aning och som varit i centrum. Sonen växer upp och får egen familj – och plötsligt är han inte i centrum längre. Den kvinna han lever med har egna relationer, en egen ursprungsfamilj och vänner som betyder en hel del för henne.
Det gäller att hitta sin plats i “familjeflocken” och att bygga en egen och ny relation.
Du upplever att sambon förändrats och att du inte längre känner igen henne. Någonting stort har hänt i den lilla familjen –de har fått barn och flickan är nu drygt ett år. När man får sitt första barn vänds allting upp och ner och ingenting är som det brukade vara. Det blir hormonella förändringar, dåligt med sömn, friheten blir beskuren och det tar tid innan man anpassar sig till den nya situationen.
Ett par som alltid varit fina gentemot varann och trivts tillsammans kan plötsligt börja gräla om bagateller och det får lov att ta tid innan man anpassat sig till livet som småbarnsföräldrar.
Att du stöttar din son är bra men du bör tänka på att inte enbart fokusera på det negativa. Vi tar ofta alltför snabbt parti för våra egna barn och därmed gör vi dem ibland en björntjänst. Vi eldar under det negativa och förstärker därmed problemen.
Försök att fokusera på det som är positivt med din svärdotter. När din son beklagar sig över sin sambos beteende så kanske du kan hjälpa honom att tänka i nya spår istället. Du kan till exempel föreslå att parterna tar varsin ledig kväll i veckan.
Då får de möjlighet att träffa sina vänner eller hitta på någonting annat utanför hemmet. Kanske de skulle må bra av lite avlastning och ibland kunna gå ut tillsammans?
Tipsa sonen om att sambon säkert blir glad om han överraskar med en blomma ibland. Försök att se familjens problem ur olika vinklar och var ett positivt och kreativt bollplank för sonen.
Oavsett om paret ska separera eller ej, så tror jag att familjeterapi hade varit en god hjälp för dem.
