Jag har tappat livsglädjen!

Jag lever sedan 20 år med en man som i alla år har druckit alkohol varje helg. Han har tillbringat sin fritid liggandes framför TV:n. Och har han inte tittat på den så har han sovit. För några år sedan fick han en lindrig stroke men förändrades i humöret. Han blev irriterad för det minsta lilla. Nu är han pensionerad.

Vi lever i samma hus men han svarar i stort sett bara på tilltal om han inte ser på TV eller löser korsord. Jag har fått sova i gästrummet i flera år eftersom han ska ha TV:n på hela nätterna och då kan jag inte sova.

Nu har han börjat renovera vår sommarstuga, och då är möblerna stående i vardagsrummet. Han sover på soffan där vilket är enda alternativet. Jag har bett honom åka hem på helgerna då han inte gör något i stugan. Men det vill han inte eftersom att han trivs i stugan.

Jag är alltså ensam även helger. Någon dag har jag åkt till stugan men blivit avsnäst då jag påpekat riskerna med alkohol och att arbeta med verktyg. Tyvärr har spriten blivit allt vanligare under veckorna sedan han gick i pension.

Jag har tappat livsglädjen och inser att något måste hända.

Du har verkligen ett problem och jag förstår att du mår dåligt av situationen. Ingenting direkt akut har hänt utan du och din make har glidit allt längre ifrån varandra och numera bor ni knappt under samma tak längre. Din man verkar ha bosatt sig i stugan och säger sig trivas där. Dessutom misstänker du att han dricker en hel del alkohol.

När en förändring kommer sakta och smyger sig på – då har man en tendens att sakta men säkert vänja sig vid situationen även om den är destruktiv. Till sist brukar dock den berömda droppen komma – den som får bägaren att rinna över och man känner att nu är det nog.

Dit har du kommit nu och det är bra. Ta tag i den känslan och släpp den inte. Nu är det dags för dig att fatta beslut som handlar om dig själv och din egen framtid.

Känner du att det är meningsfullt att jobba vidare med ert förhållande, så bör du ta kontakt med en familjerådgivning och kräva av maken att delta. Ingenting kommer att bli bättre av sig själv. Vägrar maken att samarbeta för att få en positiv förändring till stånd då bör du överväga att gå vidare på egen hand.

Känner du att du är klar med förhållandet och inte har någon ork eller lust att försöka räta upp allt det som gått fel, så bör du ta initiativ till separation.

Att leva som du gör, i en relation som blivit allt mer destruktiv och helt utan gemensamma glädjeämnen, tar all energi och det kan du inte tillåta. I och med att du fattar ett medvetet beslut så tror jag att en del av din livsgnista kommer tillbaka. Ibland kan det kännas mörkt och dystert och då är det viktigt att inte slå sig till ro och vänja sig vid situationen. Istället bör man ta ett steg för att komma vidare och då brukar kraften och glädjen komma tillbaka.

Varje individ har alltid eget ansvar för sitt liv, sin vardag och sin glädje. Lever vi i en dyster situation, så kan vi inte slå oss till ro genom att skylla på den hopplösa motparten i relationen. Istället måste vi försöka ta ansvar för oss själva och ta de initiativ som krävs för att vi ska komma vidare mot ett bättre mående och en bättre vardag.

Behöver du extra stöd bortsett från vänner och närstående så föreslår jag att du vänder dig till en professionell samtalspartner, en kurator eller terapeut som du kan bolla dina tankar med.