Mitt problem är min ensamstående 74-åriga mamma och relationen mellan henne och barnbarnen. Mina barn är nämligen uppvuxna med att ofta nedvärderas av sin mormor. Hon kan kasta ur sig spydigheter, glåpord och påpekanden om att de är kraftiga och tjocka, för att sedan säga att hon bara skojar. Men då är skadan redan skedd.
Visst kan det vara skoj men också allvar från hennes sida. Det beror på vilket humör hon är på. Men det är allvar för mina barn som har tagit skada av allt hon sagt till dem. Gång på gång har de blivit sårade. Emellanåt är hon snäll och omtänksam för att i nästa stund komma med elaka kommentarer.
Jag har försökt att säga till min mamma att sluta men inget hjälper, hon fortsätter ändå. Det har nästan blivit lite värre nu när barnen är stora. Hennes fem systrar är likadana.
Det har varit värst för min äldsta dotter som var allvarligt psykiskt sjuk under tio år, till stor del orsakat av mormors spydigheter under hela uppväxten. Numera träffar hon inte barnbarnen så ofta, så barnen slipper höra det hon säger till mig istället. Jag har lärt mig att inte säga för mycket till mamma eftersom vi mycket lätt blir ovänner. Mig har hon sårat ofantligt många gånger.
Det finns mammor som helt och hållet saknar insikt, förmåga och empati. Och istället för att försöka knyta band med dem, så måste man välja bort dem. Din mammas beteende låter inte alls sunt och när du säger att alla hennes syskon har samma agerande, så undrar man vad som gått snett under deras barndom och uppväxt.
Nu kanske inte din mamma ska ha skuld för allting som sker. Möjligheten är ju att din dotter blivit sjuk även om inte hennes mormor funnits i närheten. Jag antar att du försökt med allt för att din mor ska förändra sitt beteende. Att du pratat med henne på olika sätt, vädjat till henne och blivit arg på henne. Men ingenting har hjälpt.
Nu är dina barn så gamla att de kan själva besluta om de vill träffa sin mormor eller inte. Vill de inte träffa henne så bör det respekteras. Varken de eller du ska ha förväntningar på att mormor förändras och blir annorlunda. Det kommer hon inte att bli. Vad ni däremot kan göra är att själva förändras och inte fortsätta att finna er i att bli kränkta.
Du kan uppväga en del genom att prata med dina barn om mormor och förklara att mormors beteende inte är sunt och riktigt friskt. Att hon sårar för att hon inte kan bättre. Ge dem allt stöd att fatta egna beslut i sitt förhållningssätt till henne.
På samma sätt måste du göra med dig själv. Du måste fatta ett medvetet beslut om vad du kan eller inte kan acceptera från din mamma. Sätta gränser! Mår du dåligt i relationen så låt bli att träffa henne inte under en period.
