Jag är sedan fyra år bekant med en trevlig man som bor på annan ort. Vi har fin kontakt, ringer ofta och ses några gånger per år. Jag är förälskad i honom och vi har det bra med det mesta, bland annat fin sex. Han är snäll och generös. Han är min typ i mångt och mycket och han tycker om mig.
Men det finns en sak som gör mig upprörd och det är hans sätt att prata förnedrande om religion. Jag är inte religiös men uppväxt med vördnad för heliga ting och när han börjar med sina vetenskapliga utläggningar om att Bibeln och kristendomen borde skrotas, så känner jag en sorts avsky. Jag kan inte komma med några argument för han säger sig ha rätt. Så är det bara, enligt honom!
Vi skulle kunna undvika att diskutera ämnet men då retar han mig och undrar om jag är en religiös tant med moralkakor. Det är jag inte alls, men det finns gränser!
Hur ska jag tackla detta? Han ger sig inte och jag skäms för att han kanske börjar diskutera sådant i min familj, som han tack och lov inte träffat mer än en gång.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du har haft ett förhållande i fyra år med en man som du är förälskad i och om det inte vore för hans inställning till kristendomen så hade allt varit bra. Ni har diskuterat religion och ni vet varandras ståndpunkt och därmed borde det vara klart.
Istället verkar det som om mannen återvänder till det här ämnet – kanske för att försöka perforera din inställning genom argument, eller så kan det vara för att retas eller för att han verkligen blir störd av din inställning.
Oavsett hans anledningar att återkomma till ämnet så bör du sätta ner foten väldigt bestämt och göra klart för honom att några fler religiösa diskussionen vill du inte ha och att du kräver av honom att han respekterar din inställning. Klart, slut. Tar han upp tråden igen så ignorera och nappa inte på några argument. Påminn istället om er överenskommelse. Kan han inte respektera, då får du nog se över helheten i ert förhållande.
Utan ömsesidig respekt kommer det inte att fungera. Likaså ska du be honom att inte prata religion när han träffar din familj och förklara för honom att människor kan ta illa vid sig och det vill du undvika. De flesta människor har “antenner” och kan känna in vad som är rumsrent att diskutera och vilka ämnen man bör undvika i somliga sällskap och sedan kan samma ämne vara helt okej i andra sällskap. Alltså en slags social intuition.
Kräv respekt och se om han kan hantera det. Och om inte – då får du fatta ett eget medvetet beslut som handlar om ifall du kan acceptera hans diskussionslystnad kring religion eller inte.
I alla relationer finns sådant som man retar sig på hos varandra och sådant som man kan ha svårt att acceptera. Överväger det positiva i relationen kanske man kan ha överseende, men överväger det negativa, då kan det vara dags att lämna relationen.
