Vi flyttade för ett år sedan från Stockholm till ett mindre ort eftersom min fru hade fått ett bra jobb som passade hennes utbildning. Men på den nya orten fick jag svårt att få jobb vilket ledde till dålig ekonomi. Jag har aldrig varit med a-kassan och har därför inte fått någon inkomst. Under det senaste året har jag helt levt på min fru. Omvänt var hon arbetslös i sju år innan hon fick nuvarande jobb. Under dessa år jobbade jag hårt och var familjens ryggrad.
Vi är i 40-årsåldern och gifta sedan tolv år tillbaka. Vi har ett minderårigt barn. Vi har grälat en hel del på sistone och jag tror mycket beror på att jag inte har inkomst. Dessutom har hon sedan två månader visat särskilt intresse för en gemensam vän. Hon har blivit väldigt konstig, glömmer saker och ting, och många gånger vet hon inte vad hon håller på med.
Vännen bor mellan vårt hus och hennes arbete. Han är gift och har två vuxna barn. Hans hustru bor på annan ort på grund av arbete. Min fru pratar jämt om honom, hur bra han är och vad mycket han kan. Hon skriver meddelande på hans Facebook, men har aldrig skrivit på min. Jag är säker på att hon är kär i honom. Hon glänser så fort man säger nåt om denne man. Det finns många tecken som visar på detta. Vi har inget sexliv och hon vill inte ens sova med mig, men jag vet att de inte har haft någon fysisk kontakt.
Jag har nästan inga vänner på den nya orten att prata med. Ska jag kontakta och varna mannens fru? Jag vet att min fru kommer att neka till allt och jag kommer att få höra att jag bara inbillar mig allt. Hon har varit en bra fru och jag vill fortsätta leva med henne, då jag älskar henne av hela mitt hjärta. Det kan ju vara en tillfällig romans från hennes sida. Ska jag ligga lågt?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Ert liv har ju inte precis gått på räls om man betänker att din fru varit arbetslös i många år och beroende av dig och nu är rollerna ombytta – hon har arbete och du är arbetslös.
Den som är försörjare kan känna ett övertag och den som blir försörjd hamnar i underläge. Självklart ekonomiskt men även mentalt. Jag antar att du är hemma om dagarna och därmed har all tid i världen att upptäcka subtila mönster hos din hustru och någon respons i dina tankar får du inte av henne.
Du säger att du är säker på att hon är kär i denne man på orten men att de inte haft fysiskt umgänge, och det verkar som om du känner till eller tror dig känna till sådant som du inte får någon riktig bekräftelse på. Jag förstår precis vad du menar när du säger att du känner in hur saker och ting är och har man levt med en människa länge, så lär man sig också att läsa av den personen. Man ska dock vara medveten om att man kan övertolka.
Ni har inget sexliv och det finns alltså ett tydligt avståndstagande i er relation. Grunden till alltsammans kan vara era nya roller i familjen – att du är arbetslös och hustrun försörjaren. Det är möjligt att hon har svårt att tackla detta, att hon tappar respekten för dig, att hon vantrivs i situationen och att hon därmed söker nya vägar för att må bra. Förälskelse kan mycket väl vara en av dessa vägar.
I första hand skulle du naturligtvis behöva ett jobb – men jag antar att det är ingenting som är lätt ordnat. I andra hand skulle du behöva ett socialt liv med vänner. Jag tror att det är bra om du kan bryta ditt kontrollerande och tolkande av din hustru eftersom du själv far illa i den situationen.
Jag antar att du har gamla vänner eller vänner på den ort där ni bodde förut – och dessa vänner tycker jag att du ska kontakta. Träffa dem gärna, hitta på någonting tillsammans och prata med dem som du känner förtroende för.
Jag kan inte se någon vinst med att du talar med hustrun till den man din fru är förälskad i eftersom det är din frus förälskelse och du har egentligen ingen aning om den är besvarad och något fysiskt förhållande finns inte att peka på.
I första hand är det du och din hustru som behöver talas vid och diskutera vad som händer. Kan ni lösa problemet kring arbetslösheten? Kan ni tillsammans hitta på någonting positivt som ni båda tycker om?
Att försöka hitta roten till det som sker kan vara svårt på egen hand. Jag tror att ni skulle vinna på att besöka en parterapeut eller familjerådgivare som kan hjälpa er att hitta fokus och framförhållning.
