Jag var ihop med en kille för 32 år sedan. Förra sommaren skrev jag ett brev till honom. Jag trodde inte han skulle svara men en kväll ringde han när han var på väg hem från jobbet. Han sa att han var gift men ville inte släppa kontakten med mig. Vi har sedan dess haft stadig telefonkontakt varje vecka och vi träffades också i Stockholm när jag var där.
Vår telefonkontakt sker bara när han jobbar eller är på väg hem. Jag är kär i honom men vet inte vad han vill. Problemet är att hans fru inte har något jobb. Mina barn tycker jag ska pressa honom men jag är inte den sortens människa. Vad tycker du?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du skrev till en expojkvän som du varit tillsammans med för 32 år sedan och jag undrar lite över varför du valde att kontakta honom just nu efter alla år. Kanske att du befann dig i en period i ditt liv då du tänkte tillbaka eller så har du själv haft det motigt i kärlekslivet och minns denne man med glädje.
Han ringer dig och ni pratar i telefon och om jag förstår dig rätt så har ni träffats vid ett tillfälle. Mannen är gift och det han inte stuckit under stol med. Dina känslor för honom har vuxit ju mer tiden gått men du får inte riktigt det gensvar från honom som du skulle önska.
Kanske är det så att mannen varit gift länge och ditt brev kom som en frisk fläkt in i hans liv och också han mindes hur det var att vara ung och förälskad. I de flesta långa äktenskap kommer perioder när samlivet är trögt och då man är extra mottaglig för förälskelse. Och kanske var det just så. Men en förälskelse innebär inte per automatik att man är beredd att lämna sin partner.
Det kan vara så att mannen fick en kick av era samtal och av att möta dig, samtidigt som han väljer att leva kvar i det trygga äktenskapet. Och det kan vara så att det är väldigt bekvämt och bra för honom att ha det på det här sättet. Jag tror inte att förklaringen handlar om att hans fru är arbetslös och att detta är anledningen till att han inte separerar. Det verkar lite långsökt, ärligt talat.
Istället känns det mer som om du piggar upp hans vardag och han skjuter på det avgörande han förr eller senare måste komma till. Jag anser att du måste ställa allting på sin spets och be honom göra ett val. Man kan kanske tycka att det är som att pressa honom men i så fall är det en bra press som behövs. I annat fall gör du bara dig själv illa.
Fattar han inget beslut är det upp till dig att besluta om du vill fortsätta relationen sådan som den nu ser ut eller om du vill lägga ner den. Alternativt kan du föreslå att ni tar en timeout och inte pratar med varandra på ett par månader och under tiden kan känslorna och beslutet ligga till sig och mogna.
