Oroad och rädd. Skadad av svek. Tårarna faller och jag har svårt för att andas. Hjärtat känns trångt och strupen hopsnörd av gråt.
Varför har det blivit så här? Jag är 43 år och har varit sjuk i 28 år, med evigt många sjukhusvistelser och operationer.
Kommer jag någonsin att slippa allt detta? Snälle Gud, ge mig styrka så jag orkar kämpa ännu ett tag. Jag skriker efter kärlek, ömhet och en mysig kram. Jag är så ensam!
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Ditt brev berör mig verkligen. Du är en viktig person och hur du mår är viktigt. Du ska veta att du inte är ensam i din situation. Det finns fler som du, som är ledsna och ensamma och som har vacklande hälsa.
Att hitta kraft och livslust i en svår situation är inte det lättaste. Har man mått dåligt en längre tid kan det vara tungt att försöka fokusera på lösningar istället för på problem. Lösningar och möjligheter finns, det är jag övertygad om och ingen människa ska behöva må så fruktansvärt dåligt som du beskriver att du gör och ingen människa ska behöva känna sig totalt ensam.
Genom att kontakta Hemmets Journal tog du faktiskt ett aktivt steg framåt och det finns absolut fler steg för dig att ta. Att få prata om sin situation brukar hjälpa till viss mån och ge styrka. Pröva gärna att kontakta en terapeut eller kurator och går du redan hos någon på samtal så kanske det är läge att byta samtalspartner?
Jag vet inte vilken sjukdom som drabbat dig men om det finns en förening för personer som drabbats av din sjukdom kan det kanske vara positivt att bli medlem. En hel del föreningar är väldigt aktiva och ordnar allt från samkväm till utflykter.
Att bli utsatt för ett svek som du blivit, lägger sten på en redan tung börda och därför är det viktigt att du försöker samla ihop all dina resurser och går vidare i ditt liv. Kanske finns det någon HJ-läsare som känner igen sig och har råd att dela med sig av.
