Jag är en 60-årig kvinna som är gift sen snart 40 år tillbaka med en tio år äldre man. Det verkar inte som han har några känslor för mig, han vill aldrig ha någon fysisk kontakt. Säger heller aldrig att han tycker om mig, fast jag säger det till honom.
Min man har sin åldriga mor kvar i livet och även en bror som har grava alkoholproblem. Det gör att han tvingas ta allt ansvar för sin mor som envisas med att bo kvar i ett stort hur med trädgård. Där bor även brodern.
Min man besöker dem flera gånger per dag och handlar, sköter trädgård och mycket annat. Allt det här gör att vi inte får så mycket egen tid. Jag har pratat med min man om det här men han bara fortsätter passa på sin mor och bror. Ska tilläggas att brodern är åtta år yngre än min man men gör inget hemma.
För ett år sen lärde jag känna en man som är änkling. Vi har nu träffats några gånger och tycker mycket om varandra. Han bor dock långt härifrån men vill nu bo tillsammans med mig och är beredd att flytta hit. Han har inga barn. Jag har två vuxna barn med familjer som bor här intill.
Jag älskar honom men det känns ändå så svårt att ta steget till en skilsmässa. Jag tror att min nuvarande man skulle få svårt att klara sig själv med matlagning, hushållssysslor och sånt. Ska jag tänka på mig själv och bli lycklig eller fortsätta leva i ett äktenskap som inte känns bra? Ska väl tillägga att min man för övrigt är snäll och skötsam.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du har ett långt äktenskap bakom dig som tycks ha gått i stå. Du och din make har så vitt jag förstår inget intimt samliv och du får inte den bekräftelse av honom som du känner att du behöver.
Ett långt äktenskap kräver regelbundet underhåll och även om man underhåller så förändras ju känslorna med åren. Det är inte alls ovanligt att man växer från varandra och upptäcker att den gamla kärleken numera mest påminner om vänskap eller om ett syskonförhållande. Man känner varandra väl, har trevligt tillsammans och känner sig trygga i relationen.
Många sådana äktenskap fortsätter att hanka sig framåt och man fokuserar på det som trots allt är bra – tills någon av parterna träffar en annan och drabbas av kärlek. Då räcker inte den invandra och trygga kompisrelationen längre och man vill ha mer ut av sitt liv. Det är helt normalt och ingenting konstigt alls och det händer ofta. Är man 60 år gammal är man gammal nog att fatta nya beslut i sitt liv.
Vad som får mig att känna lite tveksamhet är när du berättar att du träffat den nye mannen “några gånger” och jag tror inte det är tillräckligt för att du ska ha skapat dig en rättvis uppfattning av honom. Allt är nytt och du är nyförälskad och då ser du nästan enbart det som är positivt hos mannen och har ingen aning om hans negativa sidor. För negativa sidor har han – precis som vi alla andra.
Han vill flytta ihop med dig och är beredd att flytta till din ort – där du har dina barn, maken och svärmor och säker många vänner boende. Jag råder dig att inte agera för snabbt. Att flytta samman med en man som du nyss lärt känna kan ge dig obehagliga överraskningar längre fram när vardagen i ert liv infinner sig. Dessutom kanske det inte är så klokt att bosätta sig på den ort där du redan lever och länge har levt ett etablerat liv med din make.
Som regel är det bra om man separerar och lever ensam en period innan man på nytt blir sambo. På så sätt har du möjlighet att träffa din nye vän oftare och “känna honom på pulsen” innan ni väljer att flytta samman.
Grunna inte för mycket på hur din make kommer att klara sitt liv med matlagning och annat, utan låt detta vara upp till honom
