Jag är rädd att vi glider ifrån varandra!

Jag vet snart varken in eller ut. Jag är gift och har en bra man. Vi har fem barn tillsammans. Vi delar på det mesta i livet, barnen, huset och de flesta sysslor. Min man tvättar, lagar mat, är hemma med sjuka barn, tar hand om dem när jag arbetar. Jag arbetar i butik och jobbar kvällar och helger. Han gör allt det som jag kunde ha gnällt om.  Mitt stora bekymmer är att även om jag fortfarande har känslor kvar för honom, så är han ibland endast som en kär vän. Vi har varit tillsammans i 14 år och allt har inte varit en dans på rosor. Barnen kom tätt och är alla små. Den yngsta är bara 2 år. Jag och maken har ingen egen vuxentid, och jag har försökt ta upp detta med honom på ett fint sätt. Svaret jag får är att vi kan ha det sen när barnen flyttat hemifrån. Jag har inget behov av detta nu.  Under senaste tiden har jag känt att mina känslor har förändrats och har berättat det för honom, att jag är rädd att vi glider ifrån varandra. Det är som om han inte riktigt vill förstå och göra något så att vi kan rädda det vi har eller har haft. Trots allt vill jag försöka, för så länge jag inte hatar eller äcklas av honom tror jag att det finns en chans. Hur skall jag göra för att få honom att förstå?

Har man varit tillsammans i 14 år och har fem barn tillsammans, så krävs det medveten planering och förmåga att kommunicera för att det ska bli bra. Ett klassiskt råd är att dels få vuxentid tillsammans utan barn och dels möjlighet till egen tid.  I en barnfamilj blir man lätt eliminerad till mamma och pappa och därmed tappar man bort den vuxna relationen med sensualitet och sexualitet. Med flera barn omkring sig och med växande tvätthögar, inköpslistor och barnaktiviteter, så räcker det sällan att mötas i stöket och prata om barn och praktiska ting. De flesta har, precis som du, ett känslomässigt behov att bli sedd och bekräftad som kvinna och inte bara som mamma.  Din man verkar nöjd med att leva i nuet tillsammans med barnen och tycker att ni ska skjuta på egen gemensam tid tills barnen blir stora. Kanske kan det bero på att han helt enkelt är trött och inte orkar med några utsvävningar? Eller så har du sagt ifrån så pass “fint” att han inte förstått vinken? För faktum är att kärlek, attraktion och passion är en färskvara och underhålls den inte så dör den ut.  Det funkar inte att lägga alla vuxenkänslor i malpåse och plocka fram dem när barnen vuxit upp – för långt innan dess har man tappat bort varandra. För övrigt är det inte ovanligt med skilsmässa när sista barnet lämnat hemmet och man upptäcker att allt man hade gemensamt var barnen!  Sätt er ner tillsammans med papper och penna och gör upp en plan. Jag brukar ge rådet att man turas om att ta ansvar för aktiviteterna. Bestäm först hur ofta ni kan ha barnvakt. Ni kanske kommer fram till att det är rimligt med en kväll i månaden. Dels blir det lite spännande och dels får man chans att planlägga en aktivitet man tycker om. Vilka aktiviteter det ska handla om beror ju helt på ert intresse. En del går på bio, andra på teater eller konsert eller går ut och äter, kanske en picknick på tu man hand eller så går man på travet eller dansar gammeldans, allt efter eget intresse och ekonomi.  Har man väl börjat att förvalta egen tid brukar det blir ett mjukare klimat mellan parterna. Sexlivet kan ta ny fart och man kan upptäcka varandra på nytt. Ha samtidigt rimliga förväntningar och försök att se och uppskatta det positiva hos varandra också i vardagen.  Tänk på att var tydliga när ni samtalar. Berätta för din man precis hur du känner och mår och vilka förhoppningar du har och be sedan att han berättar. Avbryt inte varandra annat än för intresserade frågor och när ni talat ut är det dags att göra en mer konkret planering.