Jag är en äldre kvinna som vill bryta upp från den man som jag varit gift med i många år. Vi har inga gemensamma barn. Han är inte snäll och har aldrig varit det. Vi kan inte prata. Jag är som en hushållerska och ingenting annat.
Samlivet tog slut för 13 år sedan. De känslor som jag har för honom idag är mest rädsla. Jag tycker jag är värd mer än så och skulle må bättre om jag bodde ensam. Jag har ekonomi så att jag klarar mig själv.
Vi bor på liten ort och jag oroar mig vad folk ska tycka ifall jag byter upp och skiljer mig, särskilt i min ålder. Jag oroar mig också över att han kanske inte blir snäll vid en skilsmässa. Han försöker nog ta sådant som inte tillkommer honom.
Jag oroar mig mycket över detta. Vi tillhör en liten församling. Vad Gud sammanfogat ska ju inte människan åtskilja. Talade med prästen i församlingen som sa att jag skulle stanna kvar och inte vara barnslig och tramsa.
Detta var för två år sedan men nu har jag samlat mod igen och kontaktar därför dig. Hur ska jag se på detta? Jag är ändå över 70 år så det kanske är lika gott att hålla ut? Men jag drömmer om att bo för mig själv och leva ett eget liv och slippa vara rädd och orolig.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag blir så besviken och irriterad på prästen i din församling som avfärdade dig på detta elaka sätt. Som präst bör man vara humanist och arbeta för att människorna ska må bra i själen och så verkar också de präster jag känner. Vilken tur att du samlat mod på nytt och söker nya råd.
Du och din make har ingenting gemensamt och de enda känslor du hyser för honom är rädsla. Ingenting gott kommer ur ett sådant förhållande. Du kan klara dig på egen hand ekonomiskt och vet att du skulle må bra av att bo ensam. Och det är precis vad jag tycker att du ska göra.
Oroar du dig för att maken vid en skilsmässa ska ta sådant som inte tillhör honom, så tycker jag att du ska börja med att kontakta en advokat och tillsammans med denne gå igenom det praktiska inför skilsmässan. Då får du veta dina rättigheter och skyldigheter på ett konkret sätt och kanske finns det också möjlighet att “skydda” sådant du är rädd att maken kanske ska fiffla med senare.
Det är både för- och nackdelar med att bo på en liten ort och precis som du säger så brukar pratet frodas. Men jag antar att du har vänner och människor som du tycker om och som du kan prata med då skilsmässan är ett faktum. Säkert kommer dessa personer att ställa upp för dig och de du inte känner behöver du ju faktiskt inte alls bry dig om.
Du är över 70 år och funderar över om du kanske ska hålla ut? Nej, absolut inte! Precis som du själv inser så är du värd betydligt mer än det liv du lever. Du är en viktig person och du är skyldig dig själv att göra sådana val i ditt liv som är bra för dig.
Känner du trots allt ett religiöst tvivel så tycker jag att du ska kontakta andra präster och be om deras syn på saken. Jag kan inte tänka mig att de skulle dela din prästs åsikter. Ur religiöst perspektiv har ju man och hustru också skyldigheter gentemot varandra och tänk på äktenskapslöftena som din make uppenbarligen brutit mot ett antal gånger.
