Jag har nyss brutit upp från ett förhållande som varat i ett år med en 47-årig man. Själv är jag 45. Allt började bra och jag kände mig trygg och älskad som jag inte känt i andra förhållanden.
Han hade varit sambo i åtta år. Jag hade under senare tid levt mer singel- och särboliv efter ett tidigare förhållande med alkohol och misshandel som jag till slut lyckades ta mig ur. Därför bad jag min nye man att ta det lugnt med allt men han lyssnade inte. Han ville ha allt på en gång.
Han tyckte att jag var alldeles för mycket med mina vänner. Han ville vara ihop med mig jämt. Svartsjukan lyste igenom mer och mer. Han ville bestämma och planera det mesta. Om jag sa nej blev han sur och förbannad. Han sa att han älskade mig och det betvivlar jag absolut inte. Men jag kände mig kvävd av hans kärlek. Det blev för mycket.
Han hotade med att det fanns en annan som väntade på honom. Jag kände mig pressad och började dra mig undan förhållandet och det var då alla problem började! Han jagade mig varje dag, ringde om nätterna, satte lappar på min bil, skickade blommor flera gånger i veckan och så vidare. En förmiddag skickade han 30 sms! Ju mer jag drog mig undan desto mer jagade han mig.
Har jag gjort rätt som bröt upp? Varför kunde han inte ta det lugnt när jag bad honom? Var det desperation eller ett sjukligt beteende? Hade det blivit värre om vi fortsatt? Var det dåliga erfarenheter från tidigare förhållande som låg bakom hans beteende? Det är kanske mig det är fel på med dålig självkänsla och osäkerhet efter tidigare dåliga relationer.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Först och främst vill jag säga att du gjorde helt rätt som bröt upp från relationen. Mannen du beskriver visar inte något friskt beteende. Svartsjuka är i sig ett jätteproblem, både för den drabbade och för den som utsätts, och svartsjukeproblem är inte lösta i en handvändning.
Bakom svartsjukan kan det ligga flera orsaker och i ditt fall kan jag se en man med mycket stort kontrollbehov. Han ville planera och bestämma och när du protesterade så utsatte han dig för hot som tex att det fanns en annan kvinna som ville ha honom. Att agera på det här sättet visar på en omogen personlighet.
Det normala är att man kan prata och diskutera olika situationer men en person som kontrar med hot lämnar inget utrymme för samtal. När du sedan drar dig undan visar mannen ett agerande som ligger utanför det normala. Han i princip förföljer dig på olika sätt och det beteende som du beskriver kan vara ett psykopatiskt eller ett så kallat borderlinebeteende.
Hade du stannar kvar i förhållandet hade du kort och gott fått ett “helsicke”. Uppenbart är att han har en personighetsstörning och det finns inga enkla sätt att avsluta ett förhållande med en sådan person. De drar sig aldrig tillbaka och slickar sina sår i lugn och ro utan blir istället triggade, ångesten växer och de gör överilade handlingar, som till exempel att skicka massor av sms. Detta ska inte ses som ett utslag av kärlek utan ska istället som ett symptom på något som inte är friskt.
De flesta med denna personlighetstyp har ingen självinsikt. Många menar väl och ändå blir det nästan alltid så väldigt fel. Du undrar om du gjort rätt som bröt upp. Ja, du gjorde helt rätt. Och jag tror att han tog det så lugnt han kunde och inte hade någon insikt i vad som blev fel och varför. Har man negativa upplevelser från tidigare förhållande så brukar man inte utveckla denna typ av beteende utan det sitter mer i personligheten. Och visst fanns risken att det skulle bli ännu värre. Glöm att det är fel på dig! Tvärtom, så reagerade du sunt.
