Jag känner mig som en fånge i mitt eget hem. Min man sedan 14 år släpper iväg mig till jobbet men sedan är det stopp. Jag får inte åka någonstans utan att han ska vara med och då hänger han efter mig hela tiden. Ska han göra något på kvällen, så måste jag följa med annars blir han så sur.
Han måste ha total kontroll över mig. När han är bortrest tycker han att jag ska sitta hemma. Snackar jag i telefonen ska han alltid lyssna och han kollar alltid min e-post. Diskuterar jag med någon väninna så lägger han sig i och börjar prata om något helt annat.
Han är hemma hela dagarna men hjälpa till i hemmet kan han inte. Jag jobbar heltid men det blir att allt måste göras på helgen, som att tvätta, städa och så vidare. Jag börjar tröttna men tänker på våra två helmysiga ungar på 13 och 14 år. Så jag biter ihop och håller ut men skilsmässotankarna finns där ofta.
Vad ska jag ta mig till? Har du något råd att ge mig?