Förhållandet har pågått i 3-4 år. Jag har sett hur de byter blickar, sitter och trutar sina munnar bakom min rygg och mycket annat. Det har varit otaliga telefonpåringningar då luren lades på när jag svarade. Jag skaffade en nummer-presentatör och efter det tystnade ringningarna. Varning hade nog utgått. Jag vet att hennes man anat något men han vet inte allt som jag vet för jag har varit ganska uppmärksam på deras beteende.
Jag har ställt min man mot väggen men han förnekar allt. Han säger att jag är sjuk. Säger att han älskar mig och vill leva med mig. Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Kan inte släppa tanken på vad som hänt, sover trots sömntabletter bara 2-3 timmar per natt och har gått ner i vikt.
Han vill att jag ska söka hjälp och går gärna med. Jag kan inte tro att det hjälper när han fortsätter att förneka allt. De har säkert kommit överens om att förneka allt intill döden. Han mår säkert dåligt över att ha gjort detta mot sin bäste vän.
Vill inte skiljas men detta gnager i mig varje minut. Jag är inte någon svartsjuk person som hittar på sådana här saker. Det är jag för gammal för. Ge mig råd och styrka att ta mig igenom detta.
Hade din make varit öppen och talat med dig om vad som hänt hade ni haft en möjlighet att diskutera igenom och du hade haft en bättre chans till bearbetning. Kanske är det som du säger att han kommer att stenhårt förneka allting oavsett vad som händer.
Har man blivit bedragen har man ett stort behov av att ställa frågor till sin partner och få ärliga svar för att få igång sin bearbetning. Det brukar inte räcka med att fråga en eller två gånger utan det finns ett behov av att nästan älta, vilket är den bedragnes rättighet! Kan motparten bjuda på detta är också chanserna stora att relationen kan helas, bli stärkt och gå vidare på ett bra sätt.
Vad du nu har att arbeta med är din egen sanning och din makes förnekande och det kan bli en tärande situation. Eftersom din make försäkrar dig sin kärlek och vill leva med dig så har troligtvis relationen med den andra kvinnan handlat om att få bekräftelse som man och på sin attraktionskraft.
Din mans beteende, att styvnackat neka till allt, kan tyckas fegt och orätt. Troligtvis känner han att det är alltför mycket att förlora om han “erkänner” – dels riskerar han att förlora dig och dels relationen till sin bäste vän. Han har också en självbild att tampas med och för de flesta ingår det i den att ens bästa väns partner är tabu – precis som att man ska vara sin livskamrat trogen.
Just nu lever nog din man med rädsla och dåligt samvete. Han ser att du inte mår bra och det är troligt att han känner sig skyldig till detta. Vad som är positivt är att han föreslår att du ska söka hjälp och att ni kan gå tillsammans. Han är villig att delta och här kan jag inte se att du har något att förlora. Tvärtom! Påbörjar ni en parterapi så finns det åtminstone ett hopp om att han under terapins gång kan öppna sig och bemöta dina känslor.
Väljer du bort terapi och inte greppar halmstråt så måste du fatta ett beslut . Du ser inte skilsmässa som ett alternativ och ska du kunna leva vidare i relationen måste du finna ett sätt hur du ska förhålla dig. Kanske kan du uppbåda all din styrka och lägga locket på det som varit och fokusera framåt. I annat fall kommer du alltid att lägga energi på tankar som du i alla fall inte får något svar på. Det är svårt att stryka ett streck över en obearbetad kris och jag råder dig att i första hand pröva parterapi.
