Jag och min man är 38 respektive 39 år och har varit ihop i 21 år. Vi har fyra barn tillsammans men endast den 14-årige sonen bor hemma. De äldre barnen läser på annan ort eller arbetar. Vi bor mitt ute i skogen med hund, får, getter och katter.
Jag upplever oss som en familj i förskingringen. Nu har jag fått ett utvecklande jobb 14 mil bort som innebär att jag jobbar måndag till torsdag och hyr en lägenhet på arbetsorten. Min man pendlar 12 mil dagligen till sitt arbete annars så är det han som är hemma med sonen. När jag började mitt nya jobb sa han att nu skulle det bli städat och fint hemma men tyvärr är det väldigt stökigt.
När jag kommit hem på torsdagskvällen har han gjort en god middag med en flaska vin och sedan förväntar han sig myspys och sex. Han blir alltid mycket besviken och verkar ha jättehöga förväntningar oavsett hur jag beter mig. Han kan vräka ur sig att jag kan stanna på arbetsorten. Senast nämnde han till och med skilsmässa.
Jag har inte funnit mig tillrätta i den nya situationen och känner mig trött och sliten. Vi separerade tidigare under ett år trots på grund av misshandel. Men vi har en dröm ihop och en grundtrygghet i varandra. Det funkar bara inte riktigt i vardagen. Vi har en öppen och rak kommunikation. Vad är problemet? Tacksam för råd.
Ni har levt separerade ett år på grund av misshandel och jag förutsätter att detta är någonting som ni bearbetat och att det inte förekommer någon misshandel nu. Att du bor på annan ort fyra dagar i veckan kan väcka negativa känslor hos din make som dels förlorar en del av kontrollen och dels kanske känner sig ensam med allt det praktiska i hemmet och med omsorgen kring er son.
Ni har kanske samma tankar kring hur ni egentligen vill ha det hemma men jag får en känsla av att ni strävar åt olika håll. Du känner dig trött och sliten och maken verkar också trött och har börjat tala om skilsmässa. Det är hög tid att ni pratar igenom er situation och fattar gemensamma beslut.
Ni trivs inte i ett stökigt och rörigt hem och måste besluta er för hur ni ska ta tag i detta. Kanske såg du framför dig hur du kom hem till ett fint och städat hem och sedan kunde koppla av? I så fall är det orimliga förväntningar. Ni kan till exempel besluta om en gemensam städ- eller tvättdag i veckan eller dela upp uppgifterna mellan er och utföra dem när det passar er individuellt bäst under veckan. Se till att sonen också får rimliga uppgifter.
Att din make välkomnar med mat och vin när du återvänder hem är omtänksamt. När han sedan tycker att myset ska övergå till något mer sexrelaterat är du inte med på noterna längre. Självklart är det så att om inte det praktiska vardagslivet fungerar så blir det svårare att koppla om hjärnan till mys och kärlek.
Du säger att din make har höga förväntningar på dig och blir ofta besviken. Sådant hänger nära samman med dålig kommunikation. Om ni inte kommunicerar och gör klart vem som ska uträtta vad – då går både du och din make omkring med förväntningar som inte är relevanta. Enda sättet att lösa detta är att ni planerar gemensamt.
Du säger visserligen att ni har en rak och öppen kommunikation men det behöver inte betyda att ni är bra på att kommunicera och besluta kring praktiska ting. När ni fattar beslut är det viktigt att det känns okej för er båda. Det handlar om att ge och ta och att försöka mötas på halva vägen.
Handlar problemet om att din make inte tycker om att du vistas på annan ort fyra dagar i veckan måste ni försöka att finna en gemensam lösning. Ju mer infekterat ett ämne blir desto svårare är det att prata om det på ett vettigt sätt. Samtal som går ut på försvar och anklagelser är dömda att misslyckas. Välj tillfälle till samtal när ni har det lugnt omkring er och är på gott humör.
Det är också viktigt att er relation innehåller mer än arbete och marktjänst i hemmet. För att inte tappa bort varandra behöver ni göra sådant som är trevligt och ger glädje, både var för sig och tillsammans. Med god planering tror jag att ni ska kunna hitta tillfällen.
