Jag är en gift 34-åring med två barn och är otroligt olycklig! Jag blev kär i en annan för sju år sedan och har träffat honom sedan dess men nu hör han inte av sig. Han var alltid tydlig med att det aldrig skulle kunna bli vi två men att vi kunde ha en sexuell relation. Nu gråter jag floder, tänker på honom varje dag och har ingen lust att gå hem efter jobbet. Jag sms:ar honom varje dag, kan helt enkelt inte sluta, men det kommer inga svar.
Min man är väldigt mån om mig, men jag känner inget för honom. Jag vill inte ha sex med honom, men när jag måste väntar jag bara att det ska ta slut och sedan gråter jag. Jag kan inte skilja mig på grund av barnen. Jag är rädd att ångra mig och är uppfostrad att inte skiljas. Vi bråkar varje dag eftersom jag inte vill föra några samtal. Jag får dåligt samvete och tycker synd om barnen. Vad ska jag göra?
Min man är väldigt mån om mig, men jag känner inget för honom. Jag vill inte ha sex med honom, men när jag måste väntar jag bara att det ska ta slut och sedan gråter jag. Jag kan inte skilja mig på grund av barnen. Jag är rädd att ångra mig och är uppfostrad att inte skiljas. Vi bråkar varje dag eftersom jag inte vill föra några samtal. Jag får dåligt samvete och tycker synd om barnen. Vad ska jag göra?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Du befinner dig i en omöjlig situation och självklart känner du att orken håller på att ebba ut. Känslorna för din make tog slut för länge sedan och nyligen har mannen som du är förälskad i lämnat dig. Det känns som om du projicerar alla dina tankar och känslor kring dessa män och tappar bort dig själv.
De är dags att du stannar upp och börjar reda ut saker och ting. Först och främst lever du med en man som du inte älskar, som du inte vill ha sex med och som du inte kan prata med. Både du och din make mår dåligt av att ha det så här.
Du säger att du inte kan skilja dig på grund av barnen. Då säger jag att barnen mår absolut inte bra i en familj där föräldrarna är i ständig konflikt och skulle säkert må bättre av lugn och ro även om det innebär att föräldrarna är skilda. Jag anser också att du inte kan basera ditt liv på en rädsla av att göra fel val. Du har ett facit i din hand och detta facit talar om för dig att ditt äktenskap inte fungerar och istället för kärlek och lust genererar det olust och dåligt samvete.
I ett tidigt skede och med god vilja från båda parter går det ofta att lösa äktenskapliga konflikter men i ditt fall ser jag ett äktenskap som havererat helt och hållet. Jag vill råda dig att i första hand ta tag i dina egna känslor och ta ansvar för dem. Du kan behöva egen tid för att komma tillrätta med hur du känner och kanske kan det vara en bra ide att separera från maken under en period och leva ensam. På så sätt får ni båda känna er för och du får möjlighet att landa i dig själv känslomässigt.
Du är olycklig över att mannen som du är förälskad i har dragit sig undan och detta är helt enkelt någonting som du måste acceptera. Försök att fokusera på någonting annat och ta en dag i sänder. Engagera dig i barnen, prata med dina vänner och försök att bryta dina vanliga rutiner. Du har hela tiden varit medveten om att föremålet för din förälskelse bara varit ute efter sex. Ändå har du fortsatt relationen i sju år, vilket är en lång tid och jag får en känsla av att du är en ganska vilsen tjej som söker trygghet.
Den absoluta inre tryggheten kan du aldrig få genom någon annan utan den måste du skapa själv. Det handlar om att du tycker om dig själv, ser dina egna behov och lär dig hur du ska tillgodose dessa och därmed bekräfta dig själv.
Jag vill föreslå att du bokar tid hos en terapeut eller familjerådgivare. När man känner att man kört fast rejält kan det vara dags att söka hjälp. Du och din make måste också ha ett samtal kring hur er framtid ska se ut och här kan en familjeterapeut hjälpa er.
De är dags att du stannar upp och börjar reda ut saker och ting. Först och främst lever du med en man som du inte älskar, som du inte vill ha sex med och som du inte kan prata med. Både du och din make mår dåligt av att ha det så här.
Du säger att du inte kan skilja dig på grund av barnen. Då säger jag att barnen mår absolut inte bra i en familj där föräldrarna är i ständig konflikt och skulle säkert må bättre av lugn och ro även om det innebär att föräldrarna är skilda. Jag anser också att du inte kan basera ditt liv på en rädsla av att göra fel val. Du har ett facit i din hand och detta facit talar om för dig att ditt äktenskap inte fungerar och istället för kärlek och lust genererar det olust och dåligt samvete.
I ett tidigt skede och med god vilja från båda parter går det ofta att lösa äktenskapliga konflikter men i ditt fall ser jag ett äktenskap som havererat helt och hållet. Jag vill råda dig att i första hand ta tag i dina egna känslor och ta ansvar för dem. Du kan behöva egen tid för att komma tillrätta med hur du känner och kanske kan det vara en bra ide att separera från maken under en period och leva ensam. På så sätt får ni båda känna er för och du får möjlighet att landa i dig själv känslomässigt.
Du är olycklig över att mannen som du är förälskad i har dragit sig undan och detta är helt enkelt någonting som du måste acceptera. Försök att fokusera på någonting annat och ta en dag i sänder. Engagera dig i barnen, prata med dina vänner och försök att bryta dina vanliga rutiner. Du har hela tiden varit medveten om att föremålet för din förälskelse bara varit ute efter sex. Ändå har du fortsatt relationen i sju år, vilket är en lång tid och jag får en känsla av att du är en ganska vilsen tjej som söker trygghet.
Den absoluta inre tryggheten kan du aldrig få genom någon annan utan den måste du skapa själv. Det handlar om att du tycker om dig själv, ser dina egna behov och lär dig hur du ska tillgodose dessa och därmed bekräfta dig själv.
Jag vill föreslå att du bokar tid hos en terapeut eller familjerådgivare. När man känner att man kört fast rejält kan det vara dags att söka hjälp. Du och din make måste också ha ett samtal kring hur er framtid ska se ut och här kan en familjeterapeut hjälpa er.
