Vi har en utflyttad 25-årig dotter som har anorexi. Hon gick på behandling i ett år, började bli bättre och tog sig några kilo. Så hoppade hon plötsligt av behandlingen och började jobba heltid igen. Nu är hon tillbaka i sin anorexi. Det lilla hon äter ska vara väldigt nyttigt, all annan mat gömmer hon undan.

Ett annat problem är hennes snålhet. Hon lagrar pengar på banken och köper ingenting utan att det är till kraftigt reducerade priser. Hon kan inte behålla vänner en längre tid eftersom hon utnyttjar och lånar allt möjligt av dem utan att de sedan får något tillbaka. Hon snor saker när hon är hos oss. Det kan vara vad som helst som kläder, smink, smycken, prydnadssaker eller mat. Hon tar också saker från sina syskon. Hon visar ingen ånger när vi kommer på henne utan rycker bara på axlarna.

Detta har pågått länge. Vi har tvingat henne lämna ifrån sig vår nyckel flera gånger men har hon lovat och bedyrat att sluta stjäla. Vi har krävt att hon söker professionell hjälp. Vi älskar henne men kan inte ha det så här. Vad ska vi göra?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Anorexi är en svår sjukdom även om den oftast går att bota. Sjukdomen kan vara kopplad till schizofreni, depression, trauman av olika slag och ibland kan medias bild av hur tjejer ska se ut spela in. Ofta kan man dock se en bakomliggande orsak och med tanke på din dotters beteende finns det anledning att tro att hennes problem inte enbart är anorexi utan att den kan vara förknippad med andra problem.

Man kan ha anorexi av olika grad. Det finns de som blir botade efter ett eller två år men det finns också de som inte blir botade förrän efter 30 år. Behandlingen av anorexi ser olika ut beroende på person. Som regel är grundbehandlingen samtalsterapi så att den drabbade ska lära sig att ta hand om sig själv och lyssna på sin kropps signaler.

Svälten har följder på en persons förmåga att tänka och känna. Det logiska tänkandet och minnet brukar svikta först. En förutsättning för att bli frisk är sjukdomsinsikt. Din dotter har gått på behandling i ett år och det är sällan tillräckligt. Det är viktigt att hon återupptar behandlingen så snart som möjligt.

Jag förstår att du och din familj befinner er i en svår situation men hon är vuxen och du kan inte tvinga henne. Ni kan ha ett samtal med henne där ni gör klart att ni stöttar henne genom behandling men att ni inte accepterar hennes beteende vad det gäller stölder och annat destruktivt beteende som drabbar övriga familjemedlemmar. Det är viktigt att ni är ärliga gentemot henne och det finns ingen anledning för er att tassa på tå på grund av hennes sjukdom. Vad ni dock bör tänka på är att inte skuldbelägga henne för själva sjukdomen.

Om inte någon utredning gjorts kring bakomliggande problem så känns en sådan utredning viktig. I somliga fall kan det vara så att anorexi är ett symptom på någonting annat som är fel. De flesta anorektiker lider av prestationsångest och känner att de måste vara perfekta. Kanske det är så att din dotter inte tycker att hon fick den hjälp hon behövde i samband med behandlingen som hon genomgick och att hon skulle må bättre av att pröva en annan sorts behandling.

Både ni i familjen och dottern behöver stöd och hjälp. Ta kontakt med Riksföreningen för anorexi. De kan ge dig råd och stöd som anhörig och du kan få adekvata tips om hur du bäst kan hjälpa din dotter. Du hittar föreningen på Internet www.abkontakt.se eller på telefon 08-20 72 14.