Under hela min uppväxt kämpade jag för att få uppmärksamhet men blev alltid ifrågasatt. Jag är och har varit väldigt styrd av min mor och hennes åsikter. Efter att något drastiskt hände i mitt liv, så kom plötsligt en massa känslor fram som jag inte kunde hantera eller förklara. Jag ville absolut inte härröra det till min barndom, eftersom det skulle kännas som ett svek emot min mor. Så den enda jag hade och har att skylla på var och är mig själv.
Jag har väldigt svårt att vara positiv. Det är som att jag hela tiden har i mitt huvud att det alltid går att göra saker bättre. Har även svårt att acceptera att mina barn har rätt till sina egna åsikter. Något triggar igång mig och jag kritiserar mina barn för minsta lilla sak.
Jag brukar fråga min sambo om hur jag ska lösa vissa problem. När hon sedan märker att mitt tålamod är på väg att brista, så försöker hon på ett lugnt och snällt sätt påminna mig om att det oftast finns mer än en lösning på problemet. Då tar det som personlig kritik och känner mig väldigt kränkt och åter fruktansvärt värdelös.
Jag vet inte hur jag skall kunna bygga upp en bättre självkänsla och få bukt på mina humörsvängningar och känslor. Jag har fått lära mig hemifrån att alltid hålla familjen om ryggen om något problem uppstår och om man blundar för problemen så finns de inte.
Min mor har alltid tyckt att människor som måste “springa” till en psykolog är svaga människor. Jag fick inte mer än en axelryckning när jag berättade att jag gick till en eftersom jag mår så dåligt. Jag har också alltid så höga krav på mig själv. Jag har försökt att prata med henne om detta men får bara till svar “att det går över med tiden”. Hur knäcker jag min mors stenhårda skal? Så fort jag försöker öppna en dialog så blir det istället ett samtal om henne själv eller väder och vind. Hon vägrar släppa in mig!
Problematiken härrör från din uppväxt och i relationen till din mamma som uppenbarligen varit och är dominant. Din mamma kommer du aldrig att kunna förändra och för dig gäller det att acceptera det du inte kan förändra. Lägg inte din energi på att som du säger, knäcka hennes stenhårda skal. Risken är stor att du aldrig lyckas med detta och du har därmed bara slitit och utsatt dig själv i onödan. Då får helt enkelt hitta andra vägar till utveckling och välmående.
Som vuxna söker många av oss fortfarande bekräftelse av våra föräldrar och i synnerhet de av oss som aldrig fått denna bekräftelse under uppväxten. Ibland väljer vi partners som har likheter med den förälder vi förgäves sökt bekräftelse från och på så sätt iscensätter vi en upprepning. Det verkar inte som om du gjort en upprepning i fråga om partner och du har en förstående hustru som är ett stöd för dig. Det kan dock finnas en liten fälla här som du ska se upp med. Risken finns att hon blir den “goda” och du blir den “onda”! Även om det sker av största omtanke kan ett sådant mönster leda till ännu mer befästa roller.
Har du blivit hårt kritiserad som barn kan detta leda till att du gör upprepningar och uppfostrar på samma sätt som du själv blivit uppfostrad. När du misslyckas och dina barn inte reagerar som du vill, så blir dina reaktioner starka och din ilska kommer fram. Jag tror att en hel del kan handla om denna ilska. Det är hela din inre ångest som väller fram.
Orsaken till detta måste du hitta hos dig själv. När du känner att du är på väg att tappa konstrollen, så försök att stanna upp och se dig själv utifrån. Stanna i din känsla och analysera den. På så sätt kan känslan bli begriplig för dig och du kan avbryta utbrottet som är på väg.
Du har höga krav på dig själv och känner att du vill ha allt perfekt och försök att även stanna i denna känsla. Vad händer om det inte blir perfekt? Med ditt intellekt vet du att det inte händer något förfärligt om du avstår från att pressa dig till det yttersta. Träna dig själv genom att vara medvetet tillåtande mot dig själv och din omgivning.
När du är avslappnad och mår bra kan du utföra olika tankeexperiment som handlar om hur du kan ta positiv kontroll över din situation, hur du kan avstyra utbrott och hur du kan agera för att leva mer avslappnat. Att du vänt dig till psykolog är bra och jag hoppas att du kan få den hjälp du söker.
