För ett år sedan började jag vantrivas på mitt gamla jobb där jag varit i alla år. Jag sökte mig till ett liknande jobb i vår hemstad. Dels skulle jag på så sätt få ner resutgifterna och dels skulle jag mer kunna stötta min hustru som sedan tre år läser på högskola. Men när jag väl sagt upp mig och innan jag fått upp farten på mitt nya jobb, så har jag börjat må dåligt. Jag har fått dåligt självförtroende och självkänsla. Då har jag sökt mig till min fasta punkt, min fru, men hon har varit mitt uppe i tentamen, examensarbete och extrajobb. Hon har upplevt mig som klängig och sagt det. Jag har misstagit detta för att kärleken tagit slut, att jag inte längre är värd att älska.
Under de senaste sex åren har hon haft bästa vän. Det är en frånskild man hon träffade på en danskurs och de är själsfränder. De tävlar numera tillsammans i dans och jag har alltid varit genuint glad för hennes skull att hon har någon att dela sitt dansintresse med.
Men när jag nu mått så dåligt, så har jag drivits in i svartsjuka och misstänksamhet. Hon har försäkrat att det inte fanns någon annan men att vi ska avvakta till hösten för att se hur det blir när vardagen sätter fart igen och det nya jobbet upptar mer av mina tankar.
Jag kan inte förstå detta. Vad ska hända? Vad ska vi avvakta? Vill hon lämna mig och peka på att jag inte tog chansen. Det är så lågt att tro detta om sin livskamrat, men jag har aldrig varit så här vilsen förut. Nu hände också det som jag skäms för och ångrar så djupt. Jag kände rädsla för att bli sårad och lämnad, så jag läste meddelanden i hennes mobil. Jag ville bara ha ett slut på det som jag trodde pågick. Ett slut, så vi kunde gå vidare.
Jag har hittat ett meddelande från hennes själsfrände som skär i hjärtat. Mer än en gång. Nu rasar allt. Jag har konfronterat henne med detta men hon säger att jag missförstår. Jag vill tro henne, men det är så svårt att tro att hon älskar mig när hon inte finns för mig när jag behöver henne.
Nu sitter vi här. Jag är förvirrad och rädd att hon inte vill fortsätta med mig. Hon är sårad och slagen av den hon haft tålamod med i alla år och hon vill inte bli sårad igen. Hjälp!
I detta du beskriver kan jag se en självkänsla som inte är på topp. Jag tror att du skulle vinna på att fokusera mer på ditt eget mående och inte låta din sambos reaktioner styra hur du ska må. Det kan vara så att i takt med att din sambos studier fortskridit så har hennes självkänsla ökat – för så blir det ofta om man får bekräftelse på att man kan och räcker till. Själv har du inte gått igenom samma utvecklingsfas och under denna period är ni alltså inte synkade på ett sätt som ni genom åren varit vana vid. Dessutom är ju människan stadd i ständig utveckling och ingenting är statiskt.
Kanske är det så att din sambos utveckling och förändring skrämmer dig? Istället för att utvecklas på egen hand kanske du lägger all fokus på henne, försöker tolka henne och se olika budskap. Det kan tänkas att du är så upptagen av henne att du glömmer bort dig själv. Du måste ha dina egna vattenhål där du kan hämta inspiration, kraft och glädje.
Du beskriver din sambos vän och själsfrände. Ordet själsfrände är ett starkt laddat ord men visst är det så att personer av olika kön kan vara både nära och goda vänner. Du fann meddelande på din sambos mobiltelefon som sårade dig och detta vid mer än ett tillfälle. Din sambo säger att du missförstår och själv är du förvirrad av alla känslor. Känner du att din sambos relation med den manlige vännen tar proportioner som du inte kan acceptera, då tycker jag att du ska vara tydlig med detta och dra en gräns. Oavsett man har kvinnliga eller manliga vänner så brukar det följa ett visst mönster och i ett förhållande brukar man lära känna varandras vänner.
Under de sex år som din sambo haft sin manlige vän bör du ju ha träffat honom på ett naturligt sätt och har du inte det, ja då bör du ifrågasätta detta. Det känns som om du och din sambo har en hel del att reda ut. Din tillit till sambon är skadad, själv mår du inte bra och ert förhållande är i gungning. Du tampas med många rädslor och jag tror att du har en tendens att nedvärdera dig själv.
Jag får intryck av att mycket i ert förhållande behöver komma upp till ytan och jag ser ett stort behov av kommunikation er emellan. Jag föreslår samtal med familjeterapeut där ni kan få stöd i att samtala och stöd i att skapa de förändringar ni behöver göra.
