• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Mammas kille slår oss!

    Jag är en pojke på tolv år och har en lillasyster som är fyra år. Vår pappa dog för tre år sedan. Förra året träffade mamma en ny man och han flyttade hem till oss. Jag tyckte illa om honom redan från början. Han säger hela tiden att han tycker så mycket om oss men om vi inte är snälla och lydiga så slår han oss. Det är inte så ofta men när han blir riktigt arg gör han det.

    Jag har aldrig fått smäll av mamma men när jag har berättat för henne så säger hon att jag nog förtjänat det. Men hon har också blivit sur och sagt till honom att inte slå oss utan säga till henne.

    En gång bråkade jag med honom. Jag skrek att "Du ska inte tro att du är min pappa!" Och då fick jag en örfil och så slängde han in mig på mitt rum. Och sen röt han, att om jag varit hans son skulle jag fått smäll i stjärten så jag inte kunde sitta på flera veckor.

    Det värsta är att han också slagit lillasyster. Det har varit för att hon spillt ut mjölk eller kissat i byxorna och gråtit för att hon saknat mamma. Senast var det när hon välte en vas som gick sönder. Mamma var inte hemma och han blev jättearg och smällde lillasyster i stjärten. Sedan sa han att om vi skvallrade för mor skulle det bli ännu mer stryk!

    Vad ska jag göra? Är det inte förbjudet att slå barn?
    Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
    Ditt brev berörde mig djupt och det är nödvändigt att hemförhållandena snabbt kommer att ändras. Hela ditt brev genomsyras av en fin och omsorgsfull hållning till din lillasyster, som naturligtvis har det värre än du eftersom hon inte av egen kraft kan röra sig utanför hemmet. Just därför vilar ett tungt ansvar på dina axlar att föra både din och hennes talan. Och det så fort som möjligt. Du har haft några tunga år med förlusten av din pappa, din styvfars "ondska" och mammas svaghet i att sätta fungerande gränser för honom.

    Jag hoppas och tror att det skall finnas några olika vägar för dig att uppnå förändring. Kanske behöver du använda dig av mer än en samtidigt för ett hållbart resultat. Först och främst önskar jag att du har ork och mod att för din mammma berätta historien om vasen. Inte minst viktigt är det att du redogör för det efterföljande hotet, som verkligen är både grovt och helt oacceptabelt. Har du någon äldre släkting som du har tillit till, så tror jag att det vore bra att avlasta dina bekymmer för vederbörande. Jag vet inte hur det ser ut på din skola med skolvårdande personal, men oftast finns det en skolsköterska åtminstone någon dag i veckan. Be om ett samtal med henne. Kan du desutom - precis som du skrev hit - skriva några korta rader till henne med uppgift om "Så här går det till hemma hos oss", så tror jag att det vore bra. Har du ett gott förhållande till din klasslärare så kanske han eller hon är ett alternativ. Har familjen någon kontakt med prästen i församlingen kan det också vara en bra möjlighet. Du kan alltid vända dig till BRIS (Barnens Rätt I Samhället) på deras hjälptelefon nr 0200-230 230 för att prata om din situation. Det kostar bara en markering var än du bor i landet.

    Det är oerhört viktigt att du finner vuxna människor, vilka helhjärtat kan stödja dig och din syster. Det är ni värda båda två. Självklart är det förbjudet att slå barn men det behövs andra vuxna för att med kraft markera det. Du är en fin kille och mitt viktigaste budskap till dig är att du får inte tystna förrän hjälp finns i sikte.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!