• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Jag avskyr att vara "en hemlighet"

    Det är den klassiska historien om mannen, hustrun och älskarinnan, och det är jag som är älskarinnan. Vi är båda omkring 30 år. Han är gift och har två små barn; två döttrar som är 5 och 8 år.

    Det hela började för ett år sedan då han precis hade börjat på min arbetsplats. Jag blev förälskad direkt. Känslorna var ömsesidiga och vi började träffas. Snart visste alla arbetskamrater hur det var ställt. Han sa att han skulle berätta allt för sin fru men innan han kom så långt hade hon redan fått reda på vårt förhållande.

    Jag glömmer aldrig glädjen vi båda kände när han kom och berättade att nu skulle de skiljas. Han flyttade hem till mig. Det var en jobbig tid. Hans fru var arg och barnen ledsna. Efter en tid började han grubbla över hur liten kontakt han skulle få med sina döttar. Han fick kalla fötter, gjorde slut med mig och flyttade tillbaka till frun.

    Men vi träffades på jobbet varje dag och kunde inte hålla oss från varandra utan var snart tillsammans igen. Nu sker alla möten i största hemlighet eftersom han sagt till sin fru att allt är slut mellan oss.

    Jag avskyr att vara - en hemlighet - och att aldrig kunna ha honom hos mig mer än korta stunder. Han säger att han inte ligger med henne. Ändå går de på stan hand i hand och jag vet inte vad jag ska tro. Han säger att det är för barnens skull han inte kan skilja sig men att han samtidigt inte vill vara utan mig. Om bara hans fru var otrogen skulle det vara mycket enklare för honom att slänga ut henne i stället. Då skulle han inte framstå som ett svin eller en buse i barnens ögon.

    Jag vet att jag egentligen borde göra slut med honom och säga att han kan höra av sig när han skilt sig. Men jag älskar honom så mycket och har inte styrkan att göra det. Jag kan inte tänka mig att förlora honom. Vad ska jag göra?
    Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
    Du skriver att du inte tror dig klara av att mista "din" man. Som jag ser det är den största faran i ditt liv just nu inte att eventuellt mista honom utan att förlora dig själv i en oviss och foglig väntan på att han ska fatta beslut om er framtida relation. Det är både viktigt och nödvändigt att du återtar initiativet i ditt eget liv. Visst kan du välja att fortsätta att vara älskarinna till honom med vad det innebär av att inte kunna visa sig ute tillsammans, att inte vara tillsammans på helger och fritid och framför allt att inte kunna bilda familj under trygga omständigheter. Du behöver inom dig själv göra upp en lista med plus och minus i er relation och utifrån vad du tycker överväger fatta bästa möjliga beslut. Det viktiga är att du känner att du tar fullt ansvar för dina beslut och inte upplever dig som offer för vad han säger och "lovar" vid olika tidpunkter. Du bör också se till att du har ett eget livsrum med aktiviteter, vänner och bekanta, så att du "landar" mjukt om relationen tar ett plötsligt slut. Att ha sparsamt med egen positiv förankring i tillvaron gör livet extra svårt i en eventuell krissituation.

    Du skriver att han vid ett tillfälle lämnade sin familj för att senare flytta tillbaks när han "fick kalla fötter". Hans äktenskap har således haft en kris men makarna har sedan försonats. Är det realistiskt att tro att dessa båda makar, som går arm i arm på stan, inte har en sexuell relation. Hur förälskad du än är i honom så vet du att det är en man som ibland ljuger, som kan konsten att leva livet i parenteser med vattentäta skott emellan och visst är det högst troligt att han också ljuger för dig då och då.

    Ytterligare en sak i ditt brev tycker jag är viktig att betona. Du skriver att han betraktar sig själv som ett "svin" och en buse i sina barns ögon. Han ser helst att hustrun gör ett felsteg, så att han slipper ta konsekvenserna av sitt handlande - den hemliga relationen till dig - och i stället kan köra ut henne. Det resonemanget låter inte särskilt ansvarsfullt eller moget. Om han verkligen betraktar sig själv med ovan beskrivna "ögon", så kommer det på sikt att vara mycket negativt för såväl hans självuppfattning som er relation. Att vara tillsammans med dig - hur underbara tilfällena än kan vara - blir förknippat med dåligt samvete, hemlighetsmakeri och så småningom olust.

    Jag tror att du skulle må bra av att ha en dialog med en samtalspartner, som kan hjälpa dig att välja och utveckla det möjliga, så att du inte fastnar i det "omöjliga" under ytterligare längre tid. Du är säkert kapabel till ett bra val.
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!