• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Besvärande framfall bör opereras

    Jag är en kvinna på 78 år med ett problem jag aldrig hört talas om förr. Min urinblåsa har sjunkit ner och jag kan känna den som en kula i slidöppningen när jag sitter. Urinen rinner saktare. Min ändtarm har också sjunkit ner. Jag var hos en gynekolog som bara konstaterade detta. Är det vanligt? Går det att göra något åt det? Behöver jag opereras? Hur går det i så fall till?

    Jag har tagit Ovesterin men bytte förra året till Vagifem. Nu har jag slutat med den också för jag tyckte inte medicinen gjorde någon nytta. Är i övrigt frisk.
    Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
    Försök att hitta i t.ex. en uppslagsbok en enkel sidobild av nedre delen av buken och bäckenbotten. Då är det lättare att förstå vad som hänt dig. Slidans "tak" är livmodern. Främre slidväggen är gemensam med urinblåsan och urinröret, bakre väggen med ändtarmen. Väggarna är tunna och blir under livets gång utsatta för stor belastning. Det gäller inte bara vid förlossning utan också vid förstoppning och krystning, vid tunga lyft, hostattacker, nysningar, plötsliga skratt och mycket annat där pressen mot bäckenbotten ökar.

    Liksom all annan muskulatur i kroppen blir litet svagare när vi blir äldre försvagas också de tunna små musklerna i slidväggarna. Östrogen verkar stärkande på muskulaturen inte minst i bäckenbotten. När vår östrogenproduktion efter menopaus successivt minskar bidrar därför också det till en försvagning eller förslappning av bäckenbottenmuskulaturen.

    Man kan förklara vad som hänt dig med att urinblåsan och ändtarmen "sjunkit ner" eller buktar fram i slidan. Det latinska ordet prolaps som vi också ofta använder betyder just frambuktning eller framfall. Det är alltså något mycket vanligt du råkat ut för och något som du säkerligen hört talas om många gånger.

    Först och främst är det ingenting farligt och kan aldrig heller bli det. Skulle du uppleva obehag med att det drar i ljumskarna eller spänner litet i slidöppningen hjälper det om du, särskilt om blåsan och tarmen är tomma, lägger dig på rygg och "kniper". Mest troligt är att framfallet blir litet större efterhand. När och om operation blir aktuell beror på hur mycket besvär du har. Att operera ett stort framfall är inte svårare eller ger sämre resultat än om det gäller ett mindre.

    Den vanligaste prolapsoperationen sker nerifrån slidan. Genom en så kallad främre plastik om det gäller urinblåsan och en bakre plastik om det gäller ändtarmen lyfter man upp och fäster urinblåsa respektive tarm i normalläge. En kompletterande åtgärd görs om även livmodern sjunkit. Omfattar besvären urinläckage vid ansträngning kan en annan operationsmetod med ett litet snitt nedtill i buken bli aktuell. Men detta gäller knappast dig. För din del har det i stället blivit ett visst hinder i urinledaren genom framfallet så att urinen har svårare att passera och därför rinner långsammare.

    Utan att ha undersökt dig vågar jag anta att det endast blir en främre och en bakre plastik som kommer att bli aktuell. Genom att lyfta upp urinblåsan rätas urinröret ut så att även passagen förbättras samtidigt som de buktande "kulorna" i slidöppningen försvinner. Att du är 78 år är inte något hinder. Du är ju också frisk.Så blir dina besvär värre ska du inte tveka, tycker jag.

    Den här typen av operationer görs oftast - och helst - med ryggbedövning. Vid en narkosoperation kan man ibland hosta eller kanske kräkas när man vaknar, vilket innebär en extra påfrestning på den nyopererade bäckenbotten vilket inte är så bra. Man är litet ömtålig efteråt och måste räkna med att vara extra försiktig under åtminstone sex veckor för att få en fint läkt och stark plastik som sedan håller framöver. Det här är alltså en operation som bör göras efter och inte före julstädningen eller vårgrävningen i trädgården!
  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!