Plötsligt kom en mörkhårig, apliknande figur lufsande längs den uttorkade flodfåran, kastade en snabb blick mot de båda jägarna och försvann in bland träden.
En Bigfoot?
Ja, det menade åtminstone Roger Patterson och Robert Gimlin, som 1967 skapade världssensation med en tio sekunder lång filmsnutt från Bluff Creek, Kalifornien.
En man iförd gorilladräkt, som skeptikerna hävdade?
Eller det första riktiga beviset för att Nordamerikas mest mytomspunna invånare faktiskt finns i verkligheten?
Läs även: Finns det drakar i Sverige?
Så sägs Bigfoot se ut
Ja, snart 60 år senare går meningarna fortfarande isär när det gäller Bigfoot.
Dock inte de vittnesbörd som är ovanligt samstämmiga när det gäller varelsens signalement:
60 centimeter långa fotspår, tjock päls, lutande gång, mörkt ansikte, platt näsa, kraftiga ögonbryn, obehaglig lukt och ett visslande läte.
Det första kända fotavtryck som troddes tillhöra en Bigfoot hittades redan 1811 i Klippiga bergen av upptäcktsresanden David Thompson.
Traktens ursprungsbefolkning kunde då berätta att det härstammade från en ”Sasquatch” (”Storfoting”) – en skygg och gåtfull skogsvarelse som ägde både djuriska och mänskliga drag.
Ibland kunde den avge skräckinjagande skall och grymtanden, men även kasta småsten och kottar(!) i syfte att skrämma iväg inkräktare.
Läs även: Nordsjöns Atlantis: Doggerland sänktes av apokalyptisk tsunami
Flera observationer
Sedan dess har över 1 600 spår eller observationer registrerats som bevis för Bigfoots existens.
Däremot har ingen hittills lyckats med konststycket att fånga besten, trots försök med allt från mat och lockrop till viltkameror och burfällor.
Vissa påstår sig även ha skjutit mot Bigfoot på nära håll, men utan märkbart resultat.
Enligt dem har den storfotade varelsen inga problem att tåla gevärskulor.
7 personer som mött Bigfoot
1. Elkanah Walker – 1840
En människoliknande ras av håriga och storfotade jättar som nattetid anföll urinvånarnas läger för att stjäla mat?
Ja, den historien fick den kringvandrande missionären Elkanah Walker höra när han 1840 träffade personer ur den amerikanska ursprungsbefolkningen i västra delarna av delstaten Washington.
Inkräktarna kunde visserligen anas på långt håll på grund av sin stank och ett märkligt visslande läte. Men de var samtidigt så aggressiva och skickliga i att kasta stenar att männen inte tordes göra motstånd.
Mest gillade dessa varelser – som Walker uppfattade kallades ”Seatcoes” eller ”Selahticks” – färsk lax som de åt rå.
Efter attackerna kunde man se jättarnas kvarlämnade fotavtryck, som Walker kunde intyga var nästan en halv meter långa.
Läs även: Patomskiy-kratern: Forskarna har ingen förklaring till mystiska formationen
2. Teddy Roosevelt – 1892
Ett seglivat rykte säger att den blivande presidenten Teddy Roosevelt 1892 ska ha skjutit och dödat en Bigfoot.
Vad Roosvelt definitivt gjorde detta år var hur som helst att publicera boken The Wilderness Hunter, som handlade om mötet med en väderbiten trapper som kallades Bauman.
Vid Salmon River, en gränsflod mellan Idaho och Montana, ska Bauman som ung haft en fasansfull upplevelse i samband med en bäverjakt.
När han en dag återvände till lägret efter att ha vittjat sina fällor, fann han sin kamrat svårt misshandlad till döds. Ett kraftfullt djur tycktes ha kastat runt mannen och knäckt hans nacke.
Kvar låg en vidrig stank och gigantiska fotspår på den våta strandbädden.
Noterbart är att Roosevelt i samma bok säger sig själv ha stött på ett liknande odjur under en jakttripp i staten Washington. Varelsen ska nattetid ha rört sig runt hans läger och avgett mycket underliga ljud.
3. Albert Ostman – 1924
Efter att ha kidnappats av en väldig hårig best, ska guldletaren Albert Ostman ha hållits fången av en Bigfoot på ett högt berg 40 kilometer nordost om Toba Inlet i British Columbia.
”Morgonen innan hade jag vaknat och sett att någon rotat runt i min packning och tagit mitt mjöl och mina plommon. Nu vaknade jag av att någon lyfte upp och bar iväg mig i min sovsäck.”
När Osman slutligen lades ner på marken, efter vad som kändes som flera kilometers vandring, var han rejält mörbultad och hade kramp i benen.
”Omkring mig stod fyra väldiga bestar, två äldre av olika kön och två yngre, som tjattrade oavbrutet. De satte mig i ett slags grotta med golvet täckt av en sorts växtfibrer. Där höll de sedan koll på mig i flera dagar, men utan att visa någon aggressivitet. Jag hade mitt gevär, men ville inte skada dessa säregna varelser.”
Chansen att rymma dök upp först sedan Osman tagit upp sin snusdosa och ”den äldre mannen”, som Ostman kallade varelsen, snott den åt sig och snabbt tömt hela innehållet i sin mun.
”Efter några minuter började hans ögon rulla och jag såg att han mådde hemskt illa. Snabbt passade på att packa mina saker och när den kvinnliga gamlingen försökte stoppa mig, sköt jag ett skott över hennes huvud. Sedan flydde jag.”
Läs även: Ghostbusters-ikonen Dan Aykroyd om sin UFO-spaning: ”Tråkig, grå sak”
4. Fred Beck –1924
Åsynen av nästan 50 centimeter långa fotspår i en kanjon nära berget Mount Helens i Washington, fick gruvarbetaren Fred Beck och hans fyra kamrater att haja till.
Det var upptakten till det mest berömda av alla möten med en Bigfoot.
Eller snarare med en hel flock, eftersom Fred Becks läger nattetid ska ha utsatts för en attack som varade i flera timmar.
”Guskelov sov vi alla i en träbarack som stod emot de här varelsernas angrepp” berättade han senare.
”Ett tag märkte vi att de försökte välta den över ända och vi avlossade skott efter skott med våra gevär genom dörren. Det var först när gryningen kom, som odjuren gav upp.”
En av varelserna hade dock dröjt sig kvar på en klippa ungefär 75 meter från lägret.
”Jag såg silhuetten, siktade med mitt gevär, sköt tre skott och såg hur besten svajade till och föll ner i den drygt hundra meter djupa ravinen.”
Därefter gav sig männen snabbt från platsen.
”Vi var överens om att vi hellre förlorade vår utrustning än våra liv.”
5. Jeannie Chapman – 1941
Vid tretiden en söndagseftermiddag kom den nioårige sonen i den kanadensiska indianfamiljen Chapman i Ruby Creek, British Columbia, hemspringande och skrek att en ko var lös.
När mamma Jeannie gick ut för att titta närmare, insåg hon att det istället rörde sig om en tvåbent varelse.
Efteråt skulle hon uppskatta dess längd till 210 centimeter. Armarna var långa, nästan aplika. Bröstkorgen enorm och kroppen täckt av en decimeterlång ljusbrun päls. Ansiktet och händerna nästan svarta.
Alla familjens fyra barn såg odjuret närma sig huset och greps av panik. Då förde Jeannie dem ut genom bakdörren, ner mot en flod och vidare nedströms till närmaste by.
När maken George senare kom hem från sitt arbete som rallare, fann han två uthusdörrar i spillror och en sönderslagen tunna som länsats på insaltad fisk.
Överallt på gårdsplanen fanns jättelika fotspår och hustrun berättade att ”Sasquatchen”, som hon identifierade varelsen som, avgett ett märkligt visslande läte.
Läs även: Världens mest hemsökta grotta – döde mannens röst hörs än idag
6. William Roe – 1955
Vad han först trodde var en grizzlybjörn, visade sig istället vara en apliknande best av kvinnligt kön.
William Roe hade en oktoberdag 1955 mest på skoj beslutat ta sig upp till en övergiven gruva i Mica Mountain i British Columbia, när han såg något stort och hårigt komma ut ur ett snår 75 meter bort.
”Det var en tvåbent varelse med ovanligt långa armar och väldiga fötter. Den måste ha vägt närmare 140 kilo, hade mörkbrun päls och stora bröst som avslöjade att det inte var en hane, som jag först trodde.”
Eftersom Roe satt dold bakom en klippa, kunde han noga iaktta hur odjuret med stora starka tänder mumsade löv från en kvist. Dess panna var ovanligt hög, dess näsa platt och bred.
”Min första tanke var att jag hamnat rakt i en filminspelning och betraktade en skådespelare i gorilladräkt.”
När varelsen åter försvunnit in i snåren, ångrade Roe nästan att han inte skjutit den med sitt gevär:
”Om detta var en Bigfoot, vet jag förstås inte säkert. Men den hade förmodligen orsakat sensation bland forskare över hela världen.”
7. Rick Dyer – 2008
I en frysbox som fyllts med vatten låg en infrusen Bigfoot.
Eller gjorde det verkligen det?
Det fotografi som jägaren Rick Dyer kunde visa upp sensommaren 2008 fick nämligen omedelbart kritik.
Tillsammans med kamraten Matthew Whitton sa han sig ha hittat liket i skogarna i Georgia och fått dess äkthet bekräftat av en erkänd forskare.
Men när andra vetenskapsmän ville undersöka kroppen, var de båda jägarna ytterst ovilliga.
Istället sålde de nya bilder till media, vilket blott stärkte misstankarna att det rörde sig om en skamlös bluff.
Flera tyckte figuren i vattnet bar en påfallande likhet med den maskeraddräkt som kunde köpas på shoppingsajten The Horror Dome.
Dessutom ryktades att den påstådde forskaren var bror till en av jägarna – och att det dna-prov som undersökts i ett laboratorium i själva verket visade en blandning av celler från människa och opossum.
Än idag svär dock Dyer och Witton på att varelsen var äkta.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
