Elmer McCurdy: Tågrånaren som blev en mumie – och hamnade på nöjesfält

Det borde fallit ut delar av vax, möjligen sågspån, men istället var det senor, ben och förtvinade muskler.

En chock för tv-bolaget, förstås.

För inspelningen av science fiction-serien The six ­million dollar man den 8 december 1976 på nöjesfältet The Pike i Long Beach, Kalifornien, förvandlades plötsligt från rutinartad till skräckfylld.

När en scen skulle tas i spökhuset, behövde regissören flytta på en docka som föreställde en hängd man.

Men när ena armen lossnade, insåg man att det istället var en mansperson av kött och blod.

I alla fall kött.

För även om liket i övrigt verkade välbevarat, med tydliga ansiktsdrag och hår på huvudet, tycktes den ha varit med om en hel del.

Alla fingrar var borta. Så ock samtliga tår och en örsnibb.

Läs även: Norrmalmstorgsdramat 1973: Sex dagar som skakade Sverige – så gick det sen

Dessutom luktade det konstigt; inte död och förruttnelse, utan snarare av något obestämt kemiskt preparat.

Mördad?

Ja, kanske.

Iallafall fick den lokala polisen snabbt rycka ut till den inspelningsplats som nu förvandlats till brottsplats, och försöka säkra några spår.

De fann i princip ingenting.

Mumifierad kropp

Det gjorde däremot den läkare som fick i uppdrag utföra obduktionen, doktor Joseph Choi. Han kunde konstatera att kroppen var 160 centimeter lång, men blott vägde 23 kilo.

Liket var täckt med vax och flera ­lager självlysande färg – och sedan länge mumifierad.

Någon hade någon gång sprutat det fullt med arsenik, som var en vanlig metod vid forna balsameringar.

Alla skador tycktes dock ha orsakats efter personens död, vilket förmodligen en kombination av kroppens ökade sprödhet och ovarsam behandling. Med ett undantag: Ett kulhål rakt igenom bröstet, som märkligt nog tycktes ha avfyrats uppifrån.

Och det var uppenbarligen detta som dödat mannen i fråga.

Svår att identifiera kroppen

Det krävdes att nöjesparkens chef Ed Lierch började leta i dammiga arkiv för att den döde slutligen kunde identifieras.

De första spåren ledde till nöjesparkens forne ägare Spoony Singh. 1968 hade han köpt mumien för 10 000 dollar och först placerat den i sitt Hollywood Wax Museum – uppenbarligen i tron att det faktiskt rörde sig om en docka.

Före Singh hade mumien ägts av en Louis Sonney som rest land och rike runt med ett ”Museum of Crime”, innehållande ­replikor av kända vilda västern-­skurkar som Bill Doolin och Jesse James.

Läs även: Rånarligan inspirerades av Sherlock Holmes – låg MI5 bakom kuppen?

Och innan dess?

Ja, nu krävdes det ett rejält detektivarbete för att hitta rätt i alla snåriga ägarbyten.

Mumien var tågrånaren Elmer McCurdy

En regissör, Dwain Esper, hade 1933 använt mumien som pr-docka i de biosalonger som visade hans film Narcotic!. Där påstods den vara en knarkare som skjutits till döds av polis när han försökte råna ett apotek på jakt efter droger.

Innan dess hade mumien ägts av två bröder, James och Charles Patterson, som drev ett kringresande tivoli, The Great Patterson Carnival Show.

De hade i sin tur köpt den 1916 av en begravningsentreprenör vid namn Joseph L Johnson i Pawhuska, Oklahoma, under falsk förespegling att de var likets bröder.

Om Johnson verkligen trodde på detta är väl osäkert. Han hade haft mumien i sin ägo i fem år, utan att någon anhörig hört av sig. Att någon nu erbjöd en handfull dollar för liket, såg han mest som en skänk från ovan.

Läs även: Alfabetsmorden: Valdes offren på grund av sina namn?

Johnson var dessutom ingen särskilt from eller känslig själ. Less på att ha kroppen ligg­ande i väntan på en begravning som ingen ville betala, hade han sista åren haft den stående i en glasmonter utanför sin butik.

Han hade rakat ­liket, klätt honom i kostym, placerat ett gevär i hans vänsterhand och tryckt upp en skylt med texten:

”The Bandit who wouldn’t give up” (Banditen som vägrade ge upp).

Makabert, kanske.

Men samtidigt sant.

För Johnson var en av få som faktiskt kände till den dödes rätta identitet:

Elmer J McCurdy, född 1 januari 1880 i Washington, Maine, död den 7 oktober 1911 i Oklahoma.

Misslyckad inbrottstjuv

Som människoöde betraktat tillhör han de märkliga. Modern Sally var bara 17 år när hon födde Elmer och pappans identitet tog hon med sig i graven, när hon avled i blödande mag­sår 1900.

Elmer kom att växa upp hos sin morbror George och utvecklades till en ­rebellisk ung man. Han blev omsider rörmokare och gruvarbetare, men hade svårt att behålla jobbet på grund av hårt supande och dåliga lungor.

27 år gammal tog han värvning och lärde sig handskas med ­maskingevär och dynamit.

Fast det visade sig snart att ­Elmer McCurdy var en klåpare även i detta värv. Efter att i sällskap med en kompis ha beslutat sig för att inleda en karriär som inbrottstjuv, fort­satte det mesta att gå snett.

De kassaskåp han försökte spränga förblev antingen intakta eller så förstörda att knappt en enda sedel överlevde smällen.

McCurdy visste helt enkelt inte hur mycket nitroglycerin han skulle använda. Vid sprängningen av The Citizens Bank in Chautauqua, Kansas, förstörde den flygande järndörren hela valvet – utan att lämna en enda skråma på kassaskåpet. Enda bytet blev 150 dollar i småmynt.

Lika illa gick försöken att bli tåg­rånare.

Låg bakom det magraste tågrånet

4 oktober 1911 stoppade han och en kumpan ett lokomotiv vars vagnar förmodades innehålla 400 000 dollar i statliga löneutbetalningar.
De visade sig dock ha valt fel(!) tåg. Enda bytet blev 46 dollar, två whiskyflaskor, en revolver, en överrock och konduktörens klocka.

”En av de magraste kupperna i tågrånens historia” som en tidning dagen efter skrev.

Dessutom hade McCurdy lämnat spår som ledde till en hölada hos kompisen Charlie Revard, nära Bartlesville, Okla­homa.

Knappt tre dygn senare hade den lokale sheriffen och hans mannar med hjälp av blodhundar hittat gömstället, där McCurdy låg bakfull efter att ha druckit upp all whiskyn från ­rånet.

Läs även: Rånarligan försvann med miljoner – började bråka och åkte dit

Strax före klockan sju på morgonen utbröt en eldstrid som kom att vara i nästan en timme. När inga fler skott kom från ladan, gick uppbådet in och fann McCurdy död.

McCurdy hade ett kulhål i bröstet, som han uppenbarligen fått när han legat ner för att ta skydd.

Det var därför skottvinkeln såg så märklig ut vid den obduktion som ­65 år senare kom att utföras i Kalifornien.

Kistan täcktes med cement

Då jämfördes också skallen med 70-åriga fotografier på den misslyck­ade tågrånaren, varvid Elmer McCurdys identitet slutligen kunde bekräftas och kroppen till sist föras till den sista vilan. Den 22 april 1977 ­begravdes han på Summit View-­kyrkogården i Guthrie, Oklahoma, vid en ceremoni där 300 nyfikna deltog.

För att försäkra sig om att ingen ånyo skulle lägga beslag på ”Banditen som vägrade ge upp”, täcktes kistan med ett 60 centimeter tjockt lager ­cement.

Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier

Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier