I januari 1992 arbetade den då 25-åriga Stephanie Slater som fastighetsmäklare på firman Shipways i Birminghamområdet och uppskattades av alla för sin skicklighet och trevliga sätt.
Morgonen den 22 januari 1992 skulle Stephanie visa en mr Southwall en tegelvilla och mötte honom utanför dörren till huset. Hon noterade att han var cirka 45 år gammal, kraftig, med tjocka glasögon och mörkt hår. Southwall hade på sig en duffelkappa med ett påsytt tygmärke som liknade Thomas Tåget. Han var sjabbig och hade håriga arbetarhänder.
Läs även: Blekingegadeligan: De danska familjefäderna utförde brutala rån
När Stephanie visade huset fick hon en känsla av att han egentligen inte var intresserad. Inne i ett badrum frågade han henne om en krok på väggen och hon vände sig om för att titta på den.
Tvingades in i bil
Plötsligt sa Southwall ”All right” i en hotfull ton. Hon vände sig om, han höll upp en kniv och förde den mot hennes hals.
Stephanies hjärta bankade av skräck när han band henne med en tvättlina, försåg henne med munkavel och ögonbindel för att sedan föra ut henne till en bil.
Hon måste lägga sig i passagerarsätet och han placerade en filt och en tung verktygslåda på henne. Southwall sa:
”Du förstår nog att du har blivit kidnappad. Allt kommer att ordna sig om du inte skapar problem. Du kommer inte att dö om du uppför dig, förstår du?”
Stephanie kunde bara skräckslaget säga ”Ja”.
Så körde Southwall iväg, efter en dryg halvtimme stannade han, tog fram en kassettspelare och beordrade Stephanie att tala in ett meddelande om att hon blivit bortrövad.
Läs även:
Färden fortsatte in i det okända, Stephanie hade förlorat all känsla för tid och riktning när bilen stannade och hon föstes in i en fuktig, kall ekande byggnad. Hon bands fast vid en hård trästol och fick lite att äta innan hon måste krypa in i en låda där hon fjättrades. Southwall sa att han riggat elektrisk utrustning som skulle ge henne en dödlig chock om hon försökte fly.
Så lämnades Stephanie ensam, med munkavel och ögonbindel.
Hade mördat tidigare
Kort efter att Stephanie förts bort kontaktade Southwall hennes chef Kevin Watts och krävde 175 000 pund för att inte döda henne – och polisen fick inte blandas in.
Shipways gjorde sig redo att betala summan men kontaktade även ordningsmakten. Stephanie var enda barnet, en efterlängtad adoptivdotter, och hennes föräldrars ångest var obeskrivlig.
Polisen upptäckte snabbt att någon mr Southwall inte existerade, men de fortsätter trots det att kalla kidnapparen så.
När Southwall under de följande dagarna ringde igen försökte polisen spåra samtalen och fånga in honom – men det var förgäves.
Polisen spelade också in Southwalls röst men han verkade förvränga den till oigenkännlighet.
Oron för Sophie förvärrades när polisen i West Yorkshire hörde av sig. De kände igen stilen och stavfelen i Southwalls brev och kunde berätta att han var en farlig mördare.
Läs även: Ed Gein ville väcka liv i sin döda mor – makaber syn mötte polisen i hans hem
Småpratade med sin kidnappare
En sen kväll i juli 1991 hade den 18-åriga Julie Dart försvunnit från Leeds gator. Några dagar senare hade polisen mottagit ett krav på 160 000 pund i lösesumma. De hade förgäves försökt få kontakt med kidnapparen, och drygt en vecka senare hade Julie hittats mördad på ett fält nära ett övergivet järnvägsspår. Hon hade fått tre kraftiga slag i huvudet och sedan strypts. Under flera månader efteråt skickade mördaren flera utpressningsbrev där han bland annat hotade att få ett passagerartåg från British Rail att spåra ur. Hoten förverkligades aldrig men polisen noterade att Southwall hade detaljerad kunskap om tåg och järnvägar och dessutom opererade i närheten av järnvägsnätet.
Lyckligtvis kände inte Stephanie till Julies öde där hon satt i den kistliknande lådan i vad hon gissade var en verkstad eller lagerlokal.
Ibland kom Southwall och fortfarande med ögonbindeln på fick hon äta och sträcka lite på benen.
Stephanie och Southwall småpratade, hon berättade om sig själv och han avslöjade att han varit i Egypten och gillade programmet Coronation Street.
Den femte dagen hon hölls fången berättade Southwall den ”goda nyheten” att han inte skulle döda henne då han nu var säker på att få lösesumman.
Lösesumman överlämnas
Stephanies chef Kevin Watts hade frivilligt tagit på sig att överlämna pengarna. Han instruerades av polisen och fick en skottsäker väst. De försåg hans bil med tvåvägsradio och spårningsutrustning. Kevin måste komma ensam men flera polisbilar skulle följa efter så nära de kunde.
Klockan 15.25 den 29 januari ringde telefonen på Shipways kontor och Kevin fick instruktioner om att köra till en telefonautomat vid en järnvägsstation nära Manchester. Där skulle han få anvisningar till en annan telefonautomat och stegvis ledas vidare till platsen för att överlämna lösesumman.
Läs även: Fjärilsmördaren 1957: Tog sitt eget liv efter brutala morden
Kevins bil omgavs snart av en tjock dimma som sinkade hans färd och atmosfäriska störningar omöjliggjorde för polisbilarna att hålla kontakt med vare sig Kevin eller med varandra.
På kvällen kom Kevin äntligen fram till en gammal järnvägsbro i Oxspring i Yorkshire där han lämnade pengarna i en låda på en låg mur. Sedan skyndade han iväg, rädd att bli dödad nu när han utfört sitt uppdrag.
Vid elvatiden samma kväll fördes Stephanie till bilen med bindel för ögonen. Southwall småpratade med henne under färden och berättade hur de kom allt närmare hennes föräldrahem.
När bilen stannade gav Southwall Stephanie instruktioner om att vänta med att öppna ögonen till dess att han kört iväg. Till avsked sa han:
“Jag är ledsen för allt, det här är inte ditt fel, gå tillbaka till ditt vanliga liv.”
Kända igen sin ex-man
En man som bodde vid gatan och var uppe sent betraktade förbryllad hur Stephanie stapplade bort från bilen och han noterade att fordonet var en cinnoberröd Austin Metro.
Snart var Stephanie hemma hos sina föräldrar och sin katt. Glädjen var stor. Hon talade sedan länge med polisen och de var mycket imponerade över allt hon lagt på minnet.
Den 4 februari publicerade tidningar över hela landet en fantombild av Southwall och en beskrivning av hans bil.
Två dagar senare mottog polisen ett långdraget och självömkande brev från Southwall. Han förnekade att han skulle ha något att göra med mordet på Julie Dart och utpressningen av British Rail. Den skyldige var istället en bekant till honom som på ett klantigt och förskräckligt sätt inspirerats av hans idéer och dessutom olovligen lånat hans persondator.
Läs även: Viola försvann spårlöst – bråket med pappan slutade i familjetragedi
Den 20 februari 1992 togs Southwalls brott upp på BBC Crimewatch.
Polisen spelade här upp ett telefonsamtal som kidnapparen hade haft med Kevin dagen innan lösesumman överlämnades. Här hade han för första och enda gången glömt att förställa sin röst.
Ljudet av Southwalls röst fick den 48-åriga Crimewatch-entusiasten Susan Oak att rysa, för hon kände igen sin ex-man Michael Sams. Allt stämde, det enda konstiga var att ingen nämnt att Michael haltade då han hade en benprotes.
Hävdade sin oskuld
Vid tolvtiden nästa dag gick polisen in i Michaels reparationsverkstad i staden Newark-On-Trent i Nottinghamshire.
När de ropade in i verkstaden kom Michael Sams själv haltandes och frågade vad de ville. Polisen slogs av hur väl hans utseende och röst passade in på den efterlyste och trots att Michael hävdade sin oskuld greps han på platsen.
Michaels fru Teena och andra som kände honom blev oerhört chockade. De visste att han blivit bitter och elak efter att ha drabbats av ekonomiska svårigheter och sjukdom – men att han var kapabel till något sådant här hade de aldrig kunnat ana.
Michael erkände snart stolt för polisen att han kidnappat Stephanie, han såg det som ett genidrag. Han hävdade att han aldrig tänkt döda henne men polisen trodde honom inte. De ansåg att den modiga unga kvinnan räddat sitt liv genom att småprata med Michael och fått honom att se henne som en människa.
Vad gällde Julie Dart och hotbreven mot British Rail fortsatte Michael att skylla allt på sin mystiske kumpan.
Han vägrade också berätta var lösesumman var gömd men i december 1992 hittade polisen pengarna nedgrävda nära ett järnvägsspår.
Michael ställdes inför rätta sommaren 1993 och en enhällig jury dömde honom skyldig till kidnappningen av Stephanie, mordet på Julie och utpressningen av British Rail.
Domaren betecknade honom som extremt farlig och ondskefull och dömde honom till fyra livstider.
Erkänner mord
Fyra dagar efter domen erkände Michael att han mördat Julie och att han aldrig tänkt släppa henne levande. Han påstod nu att han tyckte synd om Julies mamma som inte kunde rista in dödsdatum på sin dotters gravsten.
Under sina år i fängelset har Michael Sams fortsatt att skapa rubriker. Han hotade att döda en kvinnlig kriminalvårdare och har också stämt den brittiska kriminalvården för att hans säng var för hård och att de slarvat bort hans benprotes. Det har spekulerats i att han ligger bakom ytterligare kidnappningsförsök och försvinnanden.
Efter det fruktansvärda traumat slutade Stephanie Slater som fastighetsmäklare och började istället att arbeta med att hjälpa andra kidnappningsoffer. Hon avled den 31 augusti 2017, 50 år gammal, i sviterna av cancer.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
