Polisen fick ett larm till en sommarstuga utanför Arboga i början av augusti 2016. Där fann man en äldre man, mördad i sin säng med 23 knivhugg. Hans fru hade slagit larm, även hon hade attackerats men överlevt trots svåra skador.
Det som kom att kallas ”Sommarstugemordet” blev ett uppmärksammat rättsfall. Att en kvinna låg bakom mord och mordförsök på sina egna föräldrar skapade rubriker.
Läs även: Arbogakvinnan: Johanna Möller lejde sin pojkvän att mörda föräldrarna – tros planera nya brott
Kvinnans unge pojkvän Mohammed Rajabi erkände att han hade utfört dåden på hennes begäran och dömdes till 14 års fängelse. Johanna Möller hävdade att hon var oskyldig, men fälldes och fick en livstidsdom.
Hennes äldsta dotter Amanda berättar nu i en ny bok om varför hon vittnade mot sin mor i rättegången.
”Det spelade ingen roll att det var min mamma det handlade om. Jag tvivlade aldrig på att hon var skyldig. För min mormors och morfars skull ville jag att rättvisa skipades. De hade varit mina föräldrar, särskilt min morfar som alltid ställt upp för mig”, skriver Amanda.
Johanna Möllers första barn
I sin bok När du dör morfar, så dör jag med, berättar hon om hur viktiga hennes morföräldrar varit under hennes uppväxt. Det var till dem hon tydde sig när hon var ledsen, dit hon alltid kunde vända sig när livet var jobbigt. Morföräldrarna stod för stunder av glädje, som charterresor och det årliga midsommarfirandet på deras lantställe. Morfar var jultomte varje år.
”När tomten skulle gå hoppade han upp ett par decimeter i luften och klappade ihop hälarna. Så gjorde morfar varje jul, och vi barn skrattade lika mycket varje gång”, skriver Amanda.
Även dottern Johanna stöttades av sina föräldrar vid ekonomiska kriser. En gång bad hon om 40 000 kr för att betala en skatteskuld. Men pengarna som hennes pappa skickade ska istället ha gått till annat.
Johanna Möller fick sitt första barn, Amanda, som 19-åring. Familjen växte med ytterligare barn och nya pappor och män. Det fanns inga regler för tandborstning och läggningstider, det var ständigt skrik och bråk. Och barnens morfar ryckte alltid ut när kriser uppstod.
För att få att in pengar startade Johanna Möller olika typer av affärsverksamhet i hemmet – uppfödning av hundar och katter, familjehem för ungdomar med missbruksproblem, flyktingboende. Hon arbetade även inom socialtjänsten.
Amanda tog sin tillflykt till morföräldrarna för att slippa den stökiga situationen i hemmet.
Amanda led av social fobi och hade svårt att få vänner i skolan. Hon hade aldrig gått i förskola och lärt sig att umgås och kommunicera med andra och blev utsatt för mobbning av ett tjejgäng.
Läs även: Viola försvann spårlöst – bråket med pappan slutade i familjetragedi
Maken hittas död
I tonåren blev alkohol hennes enda utväg för att kunna slappna av i andras sällskap.
Tidigt mötte hon mannen som blev far till deras två gemensamma pojkar och utbildade sig till undersköterska.
Hennes morfar ringde varje dag för att höra hur hon mådde.
Morföräldrarna stöttade med både lägenhet och hjälp med pengar.
Johanna Möller hade nu gift om sig. Enligt Amanda berättade hon att hon tänkte ta livet av honom med ett basebollträ. Hon ville att Amanda skulle hjälpa till.
Flera månader senare hittades mannen död i en sjö vid morföräldrarnas sommarstuga. Johanna hade ringt polisen och berättat att hon hittat sin man drunknad. En olyckshändelse efter mycket alkohol, påstod hon.
Polisen avskrev fallet.
Läs även: Blekingegadeligan: De danska familjefäderna utförde brutala rån
Försökta få ut försäkringspengar
En vecka senare försökte Johanna få ut pengar från en livförsäkring på en miljon kronor.
Försäkringsbolaget hävdade att försäkringen inte tecknats av paret gemensamt och nekade till utbetalning.
”I efterhand har jag funderat mycket över varför jag inte reagerade starkare på mammas sjuka idé”, skriver Amanda. ”Många nätter har jag också legat sömnlös och tänkt på hur jag kunde låta mig hjärntvättas och manipuleras till den grad att jag faktiskt övervägde att göra det.”
Fallet med den drunknade ex-maken kom upp i samband med utredningen av mordet och mordförsöket på Amandas morföräldrar. En obduktion gjordes, och i tingsrätten fälldes Johanna för att ha beställt mordet på sin före detta man. Hon överklagade och hovrätten friade henne i brist på bevis.
Amanda Fors vittnade mot sin mamma
Amanda var länge i chock över mordet på hennes morfar. Hon ringde hans nummer hundra gånger.
”I min naiva fantasi var det bara en tidsfråga innan han skulle svara. Jag kunde inte förmå mig att radera numret, då hade det varit så definitivt att han var borta och att han aldrig skulle ringa mig igen. Jag kunde bara ta in sorgen små bitar i taget, den var alldeles för stor och skulle krossa mig annars”, skriver hon i boken.
När rättegången skulle börja hade Amanda bestämt sig för att berätta sanningen, uppmuntrad av polisen som utlovade psykologstöd om hon vågade vittna mot sin mor.
Hennes och mormoderns vittnesmål vägde tungt i rättegången.
Mormodern hävdade att dotterns motiv varit pengar. Hon ville komma åt sitt arv. Pengar och utseende var enligt henne Johanna Möllers drivkraft.
Drömmer mardrömmar om mammans frigivning
Amanda var fruktansvärt nervös att framträda inför rätten, men hon ville säga sanningen, även om den gällde hennes egen mamma.
”Jag räknade inte mamma som min familj längre. Den som under hela min uppväxt funnits där för mig var inte mamma, utan morfar, och honom hade hon tagit ifrån mig. Jag behövde sätta mina egna rädslor åt sidan och göra det här för morfars skull, han som alltid funnits där för mig när jag hade det tufft. Nu var det min tur att göra något för honom och för mormor.”
Mamman mötte inte Amandas blick under rättegången.
”Hon tittade ut mot publiken och undvek mig, och jag förstod vad det betydde: Jag förstod att jag var död för henne nu.”
Jag frågar Amanda om hon är rädd för hot och hat efter sitt vittnesmål.
– Jag har skyddad identitet, och jag tror inte att min mamma skulle göra mig illa. Men jag har drömt mardrömmar om den dag hon kommer ut.
Flyttad till Kumla
Johanna Möller har begärt permission vid ett flertal tillfällen men fått avslag på grund av risken för rymning och fritagning. Därför blev hon flyttad från kvinnofängelset i Ystad till högsäkerhetsfängelset Kumla.
De brev hon skickar via hennes syster, kastar Amanda genast.
Hon är orolig att hennes bok kan öka hoten mot henne. Samtidigt har det varit viktigt för henne att bearbeta det förflutna genom att ge sitt perspektiv på det som hänt.
Det var alltid Amanda som fick städa upp efter mammans lögner och manipulationer.
– Jag vill bryta den tystnadskultur som rått i min familj. Allt skulle se bra ut på ytan trots att det inte var så. Det jag berättar i boken är ärligt. Några i familjen kommer kanske inte att känna igen sig i min råa skildring av verkligheten.
Vill hjälpa utsatta barn
Hon har fått sporadisk psykologhjälp men har haft svårt att hantera sin ångest och sina depressioner.
– Jag har nu bra kontakt med min syster och min mormor, men har inte velat tynga henne med mina problem, säger Amanda när jag intervjuar henne.
Hur ser ditt liv ut idag?
– Jag mår bättre. Jag har en bra man som jag kan prata med om allt som hänt. Vi har fått en dotter och bor i en mindre by. Jag märker ibland att folk känner till min historia, men ingen kommer fram och frågar.
Amanda är mammaledig med sin dotter och har delad vårdnad om de två pojkarna hon fick i sitt första förhållande. De börjar komma i tonåren.
I framtiden hoppas Amanda kunna arbeta med utsatta barn som lever under svåra hemförhållanden.
– Min erfarenhet hoppas jag kan betyda skillnad för andra. Och om man hjälper ett barn att må bättre behöver man inte hjälpa trasiga vuxna. Jag önskar att alla barn skulle ha en vuxen förebild som kunde vägleda dem genom livet. Det kan vara vem som helst, en lärare i skolan eller en kompis förälder. Så som jag hade min morfar som min förebild.
Tillägnat boken sin morfar
Amanda vill genom sin bok också visa att man kan klara sig även om man kommer från en dysfunktionell familj med många problem. Vuxna måste bli bättre på att se barn som utsätts för psykiskt och fysiskt våld.
– Vi måste våga fråga, våga ingripa, våga agera. Varningstecken finns alltid. Lita på din magkänsla. Är du orolig för att ett barn far illa, gör något.
Läs även: De fann varandra igen – efter sorgen: ”Om livet ger dig en andra chans ska du ta den”
Amanda har tillägnat boken sin morfar som var en ”fyr på ett stormigt hav”.
En del av henne dog med honom, skriver hon. ”Men resten av mig tänker fortsätta att leva. ”
Jag frågar vad hon lärt sig av sitt liv.
– Att man inte kan lita på någon, inte ens sin egen mamma. Och att man inte kan ta något för givet. Man är inte lovad en morgondag. Det enda du kan göra är att berätta för dina nära och kära att du älskar dem. Man vet inte om man får fler chanser.
Här kan du läsa alla våra artiklar från tidningen Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på tidningen Historiska Brott & Mysterier
