Det var fallet som på många sätt förändrade Australien i grunden.
År 1960 var mord något ovanligt i den jättelika önationen, och att ett försvarslöst barn skulle berövas på sitt liv kändes snudd på otänkbart.
För familjen Thorne i Sydney hade sommaren det här året börjat helt fantastiskt bra. Den 1 juni vann pappa Bazil ett lotteri som operahuset i Sydney anordnade, och kammade hem storvinsten på 100 000 pund (närmare 30 miljoner svenska kronor i dagens penningvärde).
För en familj som tidigare hade levt på en vanlig handelsresandes lön var det en världsomvälvande händelse. Bazil Thorne och hans fru Freda log brett när de intervjuades av lokalmedia i hemmet på 79 Edward Street, och paret hörde plötsligt till några av de rikaste personerna i hela staden.
I förorten Clontarf satt en man vid namn Stephen Bradley och läste tidningen.
Bradley kom ursprungligen från Ungern, där han hade hetat István Baranyay. Han hade varit gift flera gånger och försörjde sig med diverse ströjobb, men hans nya hustru hade två barn sedan tidigare och Bradleys ekonomi var rejält ansträngd.
Sonen försvann spårlöst
Nyheten om familjen Thornes jättevinst gjorde honom avundsjuk, men den gav honom också en ondskefull idé. Han började skugga familjen på håll, för att lära sig deras rutiner. Bradley märkte att den 8-årige sonen Graeme – familjens mellanbarn – lämnade hemmet varje morgon prick klockan 8.30, och att han sedan vandrade i 300 meter till en granne som skjutsade honom till hans sommarskola.
På morgonen den 7 juli parkerade Stephen Bradley sin bil på exakt samma ställe som grannen, en kvinna vid namn Phyllis Smith, brukade stå. När Graeme kom gående lyckades Bradley övertala pojken om att hoppa in i bilen för att få skjuts av honom istället, och när Smith kom dit några minuter senare var 8-åringen spårlöst försvunnen.
Phyllis Smith larmade Freda Thorne, och inom kort insåg den skräckslagna mamman att hennes son hade blivit bortrövad. Polis larmades, och en dryg timme senare ringde telefonen hemma hos familjen. En man med utländsk brytning bad att få prata med Graemes pappa, men Bazil Thorne var inte hemma. En poliskonstapel tog luren och låtsades vara fadern.
– Jag har er pojke, sa mannen i den andra änden.
– Jag vill ha 25 000 pund före klockan fem i eftermiddag. Jag skojar inte. Om jag inte får pengarna före klockan fem kommer jag att mata hajarna med pojken.
Mannen ringde tillbaka lite senare, och polisen försökte förhala samtalet så att det skulle kunna gå att spåra. Men detta lyckades inte, och någon tid och plats för överlämningen av lösesumma hann inte heller bestämmas.
Plötsligt slutade gärningsmannen höra av sig, och mysteriet om vad som hade hänt med Graeme Thorne tätnade.
Snart var fallet på allas läppar. Media skrev spaltmeter om den försvunne pojken, och myndigheterna utfäste en belöning på 5 000 pund till den som kunde hjälpa till att hitta Graeme.
– Det var slutet på Australiens oskuldsfullhet. Många barns uppväxter påverkades i Sydney, vi var inte längre tillåtna att leka fritt på gator eller ute i naturen, minns Mark Tedeschi, professor i juridik, till Sydney Morning Herald.
Familjen Thorne plågades av busringningar från folk som utgav sig för att vara kidnapparen, eller till och med deras son. Hoppet om att hitta Graeme levande minskade när hans skolväska hittades bredvid en väg nära familjens hem den 8 juli.
Vittnen hörde av sig till polisen och påstod sig ha sett Graeme med en främmande man i en blå bil strax efter bortrövandet, men ingen hade brytt sig om att skriva ner registreringsnumret.
Kroppen hittades efter sex veckor
Den 16 augusti – nära sex veckor efter kidnappningen – såg tre skolpojkar något märkligt på en ödetomt i området Grandview Grove. De larmade polisen, som kunde bekräfta det många hade befarat. Graeme Thorne hade mördats, och förövaren hade dumpat hans kropp bara en dryg kilometer från hans föräldrahem. Graemes lik hade lindats in i en filt, och den döda pojken var fortfarande klädd i sin skoluniform.
Rättsmedicinska utredningsverktyg befann sig fortfarande i sin linda 1960, men den australiska polisen lade ner enorma resurser på fallet. Fragment av rosafärgat murbruk hittades på Graemes kropp, vilket tydde på att kvarlevorna under en tid hade legat gömda under ett hus. Polisen började leta efter hus i närområdet som var byggda med denna typ av murbruk, och där de som bodde där även körde en blå bil. Ett av flera sådana hus som matchade dessa kriterier låg i förorten Clontarf och tillhörde en viss Stephen Bradley, men när polisen knackade på var ingen hemma.
Polisen började ana oråd när de förstod att Bradley nyligen hade flytt landet tillsammans med sin fru och hennes barn. När de genomsökte huset hittade de hundhår från familjens pekineser, och lät analysera dem för att jämföra mot liknande hår som hittats på filten som Graeme Thornes lik virats in i.
De matchade. Mördaren hade hittats – nu gällde det bara att fånga honom.
Förövaren flyr
Det visade sig att Stephen Bradley och hans familj hade gått ombord på ett fartyg med destination London, men han skulle aldrig komma fram. När båten i fråga, Himalaya, gjorde ett stopp på Sri Lanka i oktober var myndigheterna på plats och kunde gripa honom.
I förhör erkände han kidnappningen, även om han påstod att han aldrig hade menat att pojken skulle dö. Efter att ha övertalat Graeme Thorne om att hoppa in i hans bil körde han honom till en enslig park. Där band han pojken och försåg honom med munkavle, innan han virade in honom i en filt och lade honom i bilens baklucka. Efter att ha ringt och bett familjen om lösesumman tittade han till Graeme, och insåg att han hade dött genom kvävning.
Panikslagen gav han upp alla tankar på att kräva pengar för pojken, och började istället planera sin flykt. Men Bradley lämnade efter sig för många spår. Trots att han drog tillbaka sitt erkännande under den efterföljande rättegången kunde tekniska bevis binda honom vid mordet.
Stephen Bradley dömdes till livstids fängelse, och fördes till Goulburn för att avtjäna sitt straff. Men bara 42 år gammal föll han död ner under en tennismatch inne på fängelset. Dödsorsaken visade sig vara en hjärtattack.
Över 60 år efter att Australien lamslogs av en bortrövad pojke är det många som fortfarande minns Graeme Thorne. För det var inte bara han som dog den där sommaren 1960 – utan också landets oskuldsfullhet.
Andra uppmärksammade fall av försvunna barn
Etan Patz
Den 25 maj 1979 försvann den 6-årige pojken Etan Patz när han skulle ta bussen till sin förskola i SoHo, New York.
Trots en massiv polisinsats och efterlysningar på mjölkkartonger i staden hittades pojken aldrig. 2012 erkände en man vid namn Pedro Hernandez – som var 18 år gammal vid tidpunkten – att han lurade ner pojken i en källare och dödade honom.
Han dömdes till livstids fängelse för mord och kidnappning efter en lång rättegång, trots att pojkens kvarlevor aldrig har hittats.
Elizabeth Smart
Den amerikanska flickan Elizabeth Smart, 14, kidnappades från sitt hem i Salt Lake City, USA, 2002.
En man vid namn Brian David Mitchell, som varit anställd för att hjälpa familjen med sysslor i huset, var gärningsmannen och har beskrivits som en religiös galning. Hans fru var delaktig i brottet.
Nio månader senare räddades Elizabeth när hon och Brian Mitchell gick på en gata i Salt Lake City. Mitchell dömdes till livstids fängelse, medan hans fru fick femton år.
Madeleine McCann
Den brittiska, 3-åriga flickan försvann när hennes föräldrar lämnade henne en kort stund sovandes i en semesterlägenhet i portugisiska Algarve den 3 maj 2007.
Trots enorma sökinsatser av både brittisk och portugisisk polis har hennes kropp inte hittats, och en mängd teorier har florerat genom åren om vad som kan ha hänt henne.
I juni 2020 meddelade tysk polis att de har en ny huvudmisstänkt i fallet, en sexförbrytare som för närvarande avtjänar en fängelsedom i Tyskland. Någon rättegång har ännu inte hållits.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
