Hej Benny!
Livet är bra för mig, ändå känner jag en irritation över en man som är lite äldre, tre år äldre än jag. Jag har haft känslor för honom för länge sedan. Men nu tror jag det känns bäst att han inte ringer hit och tigger kaffe. Antingen är han senil eller så vet jag inte. Jag har sagt att vi kan vara vänner, jag vill inget mera. Han är även gift. Han har gett mig rosor fast jag har sagt att jag inte skulle ha några blommor. Sedan gjorde han mig ännu mer irriterad genom att avsluta telefonsamtal med “puss och kram”. Mest arg blev jag när han avslutade med “hejdå lilla gumman”. Jag frågade en kvinnlig kompis om jag såg ut som om jag var 90 år. Hälsa honom att han har sin gumma hemma, tyckte hon.
Om han var änkeman eller frånskild vore det väl annorlunda. Jag vill inte ha en gift man som springer här och inte accepterar att vi bara ska vara vänner. Dessutom har jag nyfikna grannar. Han valde en annan kvinna när vi var yngre – och borde ägna sitt liv åt henne! Jag har accepterat att jag ska leva ensam den korta tid jag har kvar. Jag har ju både barn och barnbarn och älskar resor. Ska på kryssning snart. Dansat har jag gjort mycket men tyvärr inte längre, det sätter mitt onda vänsterben stopp för.
Kära du, för det första tycker jag att du har ett intresse. När man blir så irriterad har man ändå lite känslor. Men han accepterar att ni bara är vänner. Er relation blir utan puss och kram och lilla gumman! Så vänskapen kommer att fortsätta med acceptans och tolerans från hans sida. Han vill inte ha dig utanför sitt liv.
Lycka till!
Kram Benny
