Kom just hem från min sommarstuga och sitter och läser Hemmets Journal. Där läser jag vad du skriver till människor som får svar från andra sidan. Själv tror jag väldigt mycket på medier och att andevärlden finns.
För snart fyra år sedan gick min man över till andra sidan, det skedde plötsligt. Han låg på sjukhuset, men helt plötsligt fick han besvär med sin andning och de kunde inte rädda honom. Han hade gjort en hjärtoperation men hämtade sig inte efter ingreppet. Jag sörjer honom mycket, har ångestfyllda tankar och lastar mig själv mycket för detta; det var jag som drev på att han skulle göra operationen. Jag har sett honom en gång i trappan upp till lägenheten. Sommarstugan fick jag ärva av honom genom testamentet. Är han med mig där? Jag pratar med honom ibland.
Jag har flera frågor till dig. Kommer jag att klara mig ekonomiskt de åren jag har kvar? Kommer jag att träffa någon hjärtevän, jag saknar någon att umgås med. Jag funderar på att ge mig iväg på en resa själv, har hittills rest med barnen. Törs jag göra en resa på egen hand? Är jag mycket egoistisk?
Jag är ganska kreativ och social, tar jag på mig för mycket, sliter jag ut mig? Jag har även stunder då jag tycker att livet inte har någon mening och bara vill bort.
– Kära Elisabeth. För det första tror jag på ödet när det gäller vår död. Din mans biljett var slut för denna resan, hans dagar var färdiga. Han berättar att han ofta är och tittar till dig. Han tycker att du ska sortera bort och kasta lite saker därhemma och tycker att det känns som om du har tappat den där gnistan du hade förr. Han säger att han älskar livet han har på andra sidan.
Nu till dina frågor. Hjärtevän? Du kommer att få en manlig vän, det rör sig om platonisk kärlek. Han är änkling, bor inte så långt från dig och har en liten foxterrier. Resan du funderar på att göra själv är jättebra. Jag känner att du kommer att få nya kontakter, träffa trevliga människor.
Jag tycker inte att du är en stor egoist men du driver på med dina egna åsikter och din vilja. Du skriver att du är kreativ och social. Du är rädd att du ska slita ut dig, men du vet din gräns och kan vila när du är trött, så det tror jag inte.
Livet har en mening! Där du befinner dig ibland är vi alla då och då men det är farligt att vara där för länge, för då är det lätt att ta på sig offerkoftan. Det brukar du inte göra, så upp med hakan och ta nya tag!
