Jag skriver till dig om mitt stora problem, min sons spelberoende. Det har pågått i 15-20 år och jag börjar bli helt slut av att alltid behöva se till att han får pengar av mig. Han jobbar så vitt jag vet alla dagar och har gjort det hela tiden, men hans pengar räcker bara i några dagar efter lönedagen, högst en vecka. Sedan är det mina pengar som används till allt, räkningar och mat, hyra och försäkringar. Han försöker nog lägga undan lite pengar till hyran, men så är han utan pengar igen efter några dagar. Det är ett stort problem för mig och har varit det i många år. Jag har försökt tala med honom säkert tusen gånger och han verkar förstå att det är fel och lovar bättra sig, men det går inte.
Nu ligger jag vaken på nätterna och funderar på hur det ska gå med honom den dag jag inte finns mera. Han växte upp ensam med mig, hans far dog i en olyckshändelse när min son bara var två och ett halvt år. Så levde vi ensamma tills han var 16 år, då gifte jag om mig. Min son bodde tillsammans med oss den första tiden. Den tiden var säkert inte så rolig för honom och han blev mer tystlåten efter det. Han var också med om en svår bilkrasch och låg medvetslös i en vecka.
Min son är snäll och sköter sitt arbete, han har jobbat på samma ställe i femton år nu och allt skulle vara frid och fröjd om han bara kunde sköta sin ekonomi och sitt eget liv. Han är singel och säger att han spelar för att han inte har något vettigt att göra, och det stämmer säkert till en del, han känner sig säkert ensam.
Nu vill jag veta om du ser någon ljusning när det gäller min son och hans situation? Jag skulle bli jätteglad om du ville ge mig ett svar, för jag börjar känna att det är hopplöst och nervöst för mig att hela tiden se till att jag har pengar att ge honom. Hjälp mig, jag sätter mitt hopp till dig. Tackar på förhand!
– Kära olyckliga mamma. Allt beroende; spel, sprit, arbete, är ett bekymmer för den övriga familjen. Det är ju en folksjukdom. Och du är starkt medberoende, det vill säga du gör allt för att vara din son till lags. Du blir medsjuk till den som missbrukar och det behövs professionell hjälp så att både din son och du får behandling. Och det går han med på, vilket är det viktigaste av allt. Sådana saker kostar pengar men jag känner att din sons arbetsgivare kan vara till hjälp till viss del med det ekonomiska som behövs för behandlingarna.
Nu lite framtidsutsikter för honom: Jag ser faktiskt att han kommer att träffa en tjej som har ett barn, en pojke, och att de kommer att få ett gemensamt barn, en pojke till, och att din son kan få ordning på sin ekonomi. Jag ser ett bostadsrättshus med en liten tomt.
Jag ser hoppfullt på din sons framtid! Och vilken fin mamma du är. Nästan för fin.
