Hej Benny!
Det här är andra gången jag skriver till dig. Förra gången tänkte jag att jag skulle få lite hopp om framtiden, jag var så orolig för min son som gått in i den så kallade väggen av olika anledningar, som problem med jobb, svekfulla kompisar, droger på fester. Han var djupt deprimerad och sjukskriven under tre år. Han tog sitt liv för snart ett år sedan.
Som du förstår så mår vi mycket dåligt. Min son skulle ha fyllt 35 i april. Jag frågar mig vad jag har gjort, hade vi kunnat hjälpa honom, vi trodde att han var på väg att må bättre. Jag vet att jag varit en hönsmamma inte bara för min son utan också för hans bröder och mina barnbarn. Min son var ju vuxen men jag vet med mig själv att jag ibland pressade honom för mycket. Jag kunde ringa flera gånger om dagen bara för att höra om han mådde bra. Ibland svarade han inte när han såg att det var jag. Men han har alltid varit snäll, han blev aldrig arg på mig. Han förstod att det var av omtanke, det sade han själv!
Min son var inskriven i psykvården men har fått dålig hjälp. En Lex Maria-anmälan är gjord. Vad är det för värld vi lever i när så många ungdomar inte orkar finnas till mer?
Snälla Benny, tror du att jag har någon framtid? Det känns inte så. Kan du se om min son har det bra? Kan man älska någon för mycket?
Kära Anita. Först vill jag säga att det alltid är oerhört tragiskt när någon tar livet av sig. Andevärlden straffar aldrig någon för självmord, för allt är kunskap och om man inte orkar har andevärlden förståelse för det – med reservation för om man har avslutat sin livsplan för tidigt och inte har förstått sitt liv i sin helhet. Då får man snabbt komma ner igen för att fullfölja den biten av livsplanen som man inte fullföljt.
Din son säger att han är så ledsen för den smärta han åsamkat dig. Du gjorde mer än vad du kunde göra. Han förstår dina många telefonsamtal och tyckte faktiskt att det var underbart med det stöd du gav honom. Men man kan inte vara hos någon tjugofyra timmar om dygnet och han känner att han var gammal nog att ta ansvar för sina handlingar. Han säger kärleksfullt tack.
Jag känner också att ni är rätt på det med er Lex Maria-anmälan. På den klinik där din son vårdades kommer de att ändra rutinerna. De kommer att skärpa kontrollen av patienterna som behöver mer tillsyn. På det sättet kommer du att hjälpa personer i din sons situation att få bättre vård.
Din son säger kärleksfullt att han älskar dig, att han har det bra nu och att han ofta besöker dig. Han säger också att din kärlek till honom är fantastisk.
