Jag har tänkt skriva länge. Jag undrar om du kan ge mig ett råd och om du kan se in i vår 47-åriga dotters framtid.
Hon fick en kraftig stroke, ett medfött bråck, säger läkarna. Hon blev medvetslös och förd till ett sjukhus och där dröjde det med röntgen och så vidare. Hon fördes till en specialavdelning på ett annat sjukhus och opererades sent på kvällen. Hon var illa däran. I maj blir det tre år sedan. Hon kan inte tala och är förlamad men vänster hand och arm är rörliga.
Hon utför vissa saker som vi ber om, hon är med och lyssnar och ser på oss. Hon vrider på huvudet och det verkar som om hon förstår vad vi säger. Vi försöker stimulera henne, hon får sjukgymnastik en gång i veckan men de ska försöka med intensiv gymnastik och utvärdera det. Vi föräldrar hälsar på henne varje dag och hennes man varje kväll. De har två tonårsflickor. Hon är hemma varje helg men vistas annars på en strokeavdelning på ett vårdhem.
Vi är förtvivlade och undrar nu om hon någonsin kan bli bättre. Läkarna säger att hon kan förbättras något men aldrig bli riktigt bra. Hon är en så kreativ och duktig kvinna och vår högsta önskan är att se henne bli bra. Hoppas innerligt att du kan ge oss ett råd.
Kära fantastiska föräldrar!
Jag har känt in om er dotters sjukdomstillstånd och hennes liv. Jag kan känna att hon aldrig blir helt bra men jag vill inte sluta tro på mirakel. Jag ser en ny metod som kan hjälpa er dotter att bli bättre – men den metoden kommer först om några år. Det är en operativ metod.
Jag kan alltså ge er ett visst hopp, men ni måste ha tålamod. Er dotter har en fantastisk familj och den sammanhållning som finns är väldigt helande för någon som mår som er dotter gör. Jag sänder er mina varmaste tankar och känner stor beundran för er som människor.
Allt gott!
Benny
