Hej Benny!
Min äldste son dog i vuxen ålder för drygt tre år sedan. Trots att jag var över 70 år då han dog och jag tidigare hade upplevt att många nära och kära gått bort, hade jag aldrig kunna tänka mig hur detta skulle kännas. Det gjorde fruktansvärt ont. Nattsvart förtvivlan och ångest är en liten del av mina känslor.
I början fick jag en del hälsningar från honom. Även hans bror fick “besök”. Detta hjälpte mig och till slut kom jag dithän att jag orkar leva vidare den tid jag kan tänkas ha kvar. Jag tänker ofta på min son och tror och hoppas att jag ska träffa honom på andra sidan då den tiden kommer. Den tanken och tron hjälper mig.
Hälsningarna från honom kom ganska ofta under den första tiden, men sedan ett år tillbaka har det blivit tyst. Jag tror att jag fortfarande får hjälp från andra sidan med rent praktiska saker, till exempel att göra bra val vid viktiga köp. Kanske finns min son med mig på det sätter?
Något jag fortfarande har svårt att tänka på utan att tårarna kommer är att han fick ligga och dö ensam utan att någon var hos honom. Jag fick aldrig säga farväl.
Länken mellan din son på Andra sidan, dig själv och din son som fortfarande är i livet, är jättestark. Det är riktigt att din döde son inte kommer hem till er så ofta längre, han har fått uppdrag som tar hans tid, han har blivit guide åt en liten flicka som finns i er släkt. Men du kan vara lugn för att han ändå har tid att titta till er.
Han var inte ensam när han gick bort, rummet var fullt av änglar som hjälpte honom över till Andra sidan. Han lever nu i det vackraste av alla ställen – Paradiset. Han njuter av att vara där. Och han kommer att finnas där den dagen då du ska gå över.
