Jag måste få skriva till dig, jag håller på att tappa orken. Jag är en känslomänniska och jag tycker det är så jobbigt för mina barn. Min son blev sjuk för många år sedan och sjukvården fungerar inte så ansvaret har legat på mig. Där får jag väl finna mig i att det är som det är. Men min dotter har det också jobbigt, hon får inte jobb inom det hon utbildat sig till och vill jobba med. Ser du något positivt för henne, kommer hon att jobba inom något annat yrke? Och jag själv, kommer jag att leva ensam resten av mitt liv?
– Jag tror inte att du kommer att tappa orken, jag ser att du har en enorm styrka. Vilken fantastisk kamp du tagit mot sjukvården! Det känns hoppfullt när det gäller din son. Han blir bättre, jag känner att det redan har vänt och han är inte så sjuk idag som tidigare. Jag förstår att din dotter vill jobba med det hon utbildat sig till och som hon satsat sin själ i. Hon kommer att få ett nytt jobb inom rätt område, men hon kommer att få pendla en bit för att komma till den nya arbetsplatsen. Sedan var det kärleken i ditt liv. Ja, jag ser kärleken! Den kommer med en man som bor ganska nära dig, någon som du pratar en hel del med redan. Snart får du frågan om en dejt. Du kommer att få en fantastisk särbo, så lycka till med ditt liv och din kärlek!
